Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Petra från Gävle basar på ishotellet

Hon växte upp i den gamla Pixfabriken i Gävle. I dag är hon chef på ett av världens mest berömda, och framför allt kallaste hotell – ishotellet i Jukkasjärvi.
– Man kan säga att jag bytte en godisfabrik mot en annan, säger Petra Wadlund Lindh.

Gassande sol, 25 grader och väderleksrapporter om värmebölja. Då ska man komma ihåg att det bara är några månader sedan den sista isen släppte sitt grepp om Torneälven, ett par stenkast bort från Petra Wadlund Lindhs hus i Laxforsen utanför Jukkasjärvi – 200 kilometer norr om polcirkeln.
– Det som skiljer från Gävle är att årstiderna blir mer tydliga här uppe. Sommaren är varm och vintern är kall med ner mot 30 minusgrader. I julas var det till och med runt 40 minus, säger Petra Wadlund Lindh, född och uppvuxen i Gävle.
Visst är det skönt med varma sommardagar, erkänner Petra. Samtidigt är den kalla vintern i Jukkasjärvi en förutsättning för att man ska kunna driva ett av världens mest berömda hotell – Icehotel i Jukkasjärvi, där Petra i dag jobbar som affärsområdeschef.
– Hade du frågat mig när jag var 15 år hade jag nog aldrig trott att jag skulle hamna här, säger hon.

Första gången Petra kom i kontakt med hotellet var 1991 då hon flyttade upp till Kiruna för att läsa en turistutbildning på folkhögskolan. Hon jobbade som badvakt på Fjärran höjder när en kompis tipsade om utbildningen.
Tanken på fjällen och att få jobba med turism lockade. På vinst och förlust begav sig därför Petra till Norrbotten. Där blev hon också kvar över somrarna för att jobba som turistguide i Jukkasjärvi.
– Jag började precis när ishotellet var i sin linda. Jukkasjärvi var tidigare känt för alla sina sommaraktiviteter som forsränning och fjällvandring. Men så i slutet av 1980-talet började man fundera över vad man kunde göra på vintern, och då föddes idén om hotellet.
Till premiäråret 1989 skapade man en valvformad byggnad på 60 kvadratmeter med plats för en liten konstutställning – att jämföra med dagens ishotell på 5 500 kvadratmeter och som bland annat kräver 1 000 ton naturis i byggmaterial.

År 1995 började Petra arbeta med hotellet på heltid – till en början med bokning och receptionsarbete för att så småningom bli chef för sälj- och marknadsavdelningen.
– Man kan säga att jag är fostrad in i företaget och andan att ingenting är omöjligt. Det är nog därför jag har blivit kvar. Du vet aldrig hur morgondagens arbetsuppgifter kommer att se ut.
Sedan 2009 ansvarar hon för allt som har att göra med evenemang och upplevelser i is, som företaget arrangerar runt om i världen.
Runt 400 personer engageras årligen i hotellet – byggarbetare, säsongspersonal, fastanställda och konstnärer – och det i en by med drygt 500 invånare. Men då är det också mycket arbete som ska göras och hinnas med under ett år.
– Det ska väljas allt från konstnärer som ska designa hotellsviter till att det ska skördas is, förklarar Petra.
Skörda is?
– Varje vår, i mars–april, tar vi upp cirka 2 000 isblock från Torneälv som vi sedan lagrar under året. Ett enskilt block väger ungefär två ton.
Det låter som mycket is?
– Ja, men då ska man också tänka på att isen inte bara är till för hotellet, utan också för andra evenemang vi har.

Byggperioden för ishotellet startar i oktober och slutar i december. Allt som allt tar det ungefär 14 veckor. Men arbetet med hotellet pågår året om. Redan på våren får konstnärer och designers från hela världen skicka in förslag på hur sviter, barer och annan interiör ska formas. I juni väljer en jury ut 15–20 bidrag som man vill jobba vidare med.
– Det är ett otroligt spännande arbete, att som turistföretag få vara med att jobba med konst. Tanken är att vi vill jobba med föränderlighet så att människor ska kunna komma tillbaka och uppleva något nytt.
Hotellet förändras därför mer eller mindre från år till år. Att det förr eller senare smälter är en del av själva poängen.
– Vi ställde ut isskulpturer på en utställning i Barcelona. Det var väl runt 30 grader och någon frågade vad som är meningen när allt ändå smälter. Men det är just det som är meningen. Skulpturerna och hotellet är hela tiden under förändring. Det du ser med ögat är något du upplever precis där och då.

Trots att hon gärna jobbar så mycket hon kan hemma i Jukkasjärvi blir det en del resor under året. Tokyo och London för att nämna några platser hon besöker i jobbet. För några år sedan åkte de till Paris för att i samband med en modevisning med Karl Lagerfeld bygga ett 40 meter långt isberg på Grand palais.
Precis som ishotellet är det ett föränderligt arbete.
– Mina vänner och släkten frågade hur jag skulle klara av att bo i Jukkasjärvi. ”När kommer du hem, Petra?”. I dag kan jag säga att jag nog träffar betydligt fler människor från hela världen än vad jag hade gjort om jag bott på något annat ställe, säger Petra som växte upp i Pixhuset i Gävle.
De första tio levnadsåren bodde hon och familjen i en lägenhet i den gamla godisfabriken på Hantverkargatan 22. Hennes morfar hette Sven Karlborg och var fabrikschef.
Det måste ha varit en dröm att växa upp där – typ som Kalle och chokladfabriken?
– Jo, så här i efterhand kanske. Men då visste man ju inget annat. Dessutom tror jag mina föräldrar försökte hålla oss barn borta från allt godis. Vi fick ingen guldbiljett direkt, skrattar Petra.
– Men varje vinter brukade vi få komma in i fabriken och lussa för de anställda.

Petras föräldrar bor i dag i Furuvik så bandet till hemstaden finns kvar. Men ”hemma” är numera Norrbotten och ishotellet i Jukkasjärvi.
Det var också genom ett av hotellets evenemang som hon träffade sin man Lars. I dag bor de i Laxforsen tillsammans med sina fyra hundar.
– Är man en människa som gillar att vara ute är det lätt att man blir kvar när man som jag har fjällen runt hörnet, säger Petra som gärna åker längdskidor eller fjällvandrar tillsammans med sin man och hundarna.
Fram tills för några år sedan tävlade hon i slädhundskörning, där hon bland annat kan stoltsera med tre EM-silver på sitt CV.
– Det är en fantastisk sport på så sätt att man kan aktivera sig själv och sina hundar, och särskilt på vintern. Det är ju trots allt snö här från november till maj.
Men ledsnar du aldrig på is och snö?
– Nej. Isen är ett otroligt levande material, rinnande vatten som frusit till på bara en sekund. Det är en otroligt spännande resa. Sedan är det klart att precis som att det kan vara jobbigt med för varma dagar är det väl inte alltid så kul när det är 30 grader kallt. Men jag älskar fortfarande snö och is.