Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter är folkkär med trovärdighet

”Det här priset går till Boastin’, det går till…vad heter han nu igen…Lasse! Det går till Jocke, och det går till PETTER! SOM UPPFANN SVENSK HIP HOP!”

Annons

Orden kommer från en överförfriskad Patrik Arve som tillsammans med Teddybears Stockholm just tagit emot en grammis för årets grupp 2000. Denna krönika vill inte diskutera om de har rätt eller inte, huruvida det var Latin Kings eller Petter eller någon annan som uppfann hip hopen i Sverige.

Något de flesta dock torde vara överens om är att Petter tog det hela till en ny nivå när han debuterade för tolv år sedan. Såhär i efterhand är det egentligen inte hans genombrott som fascinerar mig, det snarare förvånar eftersom låtar som ”Mikrofonkåt” kanske inte kommer att gå till historien.

Det som fascinerar är hur Petter trots vissa motgångar lyckats hålla sig kvar i rapspelet och på den svenska musikmarknaden i ett drygt decennium och i dag om inte vara större än någonsin så i alla fall större än han varit på väldigt länge. En position han inte delar med så många.

Vad är det då som gör att Petter blir tillfrågad att vara med i ”Så mycket bättre” och år 2010 släpper sin kanske bästa skiva någonsin? Jag tror att Fredrik Strage var inne på rätt spår redan år 2000 när han i sin bok om hip hop döpt efter Petters första singel resonerar att Petter har blivit folkkär utan att tappa särskilt mycket av sin trovärdighet. Han går hem i stugorna, på klubbarna, hos hip hoparna, hos svennarna. Vad detta i sin tur beror på är en annan fråga, men jag tror att Petters tydliga entreprenörskap som beskrivits så många gånger kan ha en avgörande roll. Det har gjort att han alltid framstått som själva definitionen av en reko kille.

De flesta har några riktigt stora idoler, så även jag. Petter tillhör definitivt de artister jag beundrar mest men framför allt är han en av de artister som fascinerar mig allra mest.

Det som gör Petter annorlunda än andra i det här sammanhanget är att min beundran i huvudsak inte grundar sig i den musik han gjort.

Fantastiska och rörande låtar som ”Samma, samma”, ”U & me” och ”Längesen”, upptempolåtar som ”Så klart!”, ”Gör min dag” och ”Tar det tillbaka” i all ära – men det är känslan Petter ger mig som är mest unik.

Känslan av att han jobbar så otroligt hårt, vare sig det går bra eller dåligt. Känslan av att Petter inte sviker, att han är lika passionerad efter nästan femton år i branschen. Ta bara en sån sak som YouTube-klippet han spelat in enbart för att visa att han verkligen ser fram emot att komma och spela inför några hundra kostymklädda Uppsala-studenter.

När jag tog på mig kostymen, rullade in på Stockholms Nation i Uppsala, blev nedspilld med öl och fick en autograf på skjortan min gjorde jag det varken av nostalgiska eller ironiska skäl. Jag gjorde det för att jag älskar Petter och svensk hip hop. In the words of Timbuktu: ”Jag älskar din stil, yeah!”

Mer läsning

Annons