Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pirater, poeter och konst

/
  • REBELLER? Är männen bakom Pirat Bay cyniska exploatörer på yttersta högerkanten eller behjärtansvärda idealister som delar med sig?

Annons

konstnären skall ha betalt för sitt arbete. När någon själ skapelsen, det kan vara en film, en artikel, musik, romaner, bör tjuven få ett lämpligt straff.

Pirat Bay delar ut allt det där gratis, eller förser alla som önskar med tekniken att stjäla, och det ses som en del av den nya tiden. Tekniken skenar, den går inte att stoppa, heter det. Och det handlar om ungdomar som delar med sig. Det är väl bra? Unga från hela världen, förenade på nätet; underbart. Nätverk som sträcker sig över kontinenter, så fint.

Jag har inga tyngre invändningar mot den sortens kulturspridning, med ett undantag; jag vill ha betalt om det är mina artiklar som delas ut. Den som snor av mig sätter jag dit, om det går.

Men tekniken, allt enklare, allt mer komplicerad, har dragit iväg och där står jag ropande. Ingen under 30 lyssnar, verkar det.

I går skickades fyra högeranarkister i fängelset på ett år. Pirat Bays finansiär, den ökände högerextremisten Carl Lundström, tvingas betala böterna på 30 miljoner. Hans advokat Per E Samuelsson tappade fotfästet och fantiserade om ”politiskt tryck” mot tingsrätten.

En sammansvärjning alltså, samhället (i bakgrunden amerikanska nöjesjättar) mot unga entusiaster, ”rebeller”, säger Samuelsson, som bara vill dela med sig.

Det går också att skriva att högeranarkisterna pissar på samhället, hånflinar åt konstnärerna och ger fingret åt alla som försöker hitta ett sätt att få betalt av de som delar filer. Med dessa tjuvar ingen samhörighet.

Nätet vävs och generationer kan inte gärna släpas till fängelset. Och det som är privat kan knappast ses som kriminellt, om det ens är möjligt att skilja mellan det enskilda och allmänna.

Justitieministern, som precis kört den märkliga och utmanande Ipred-lagen genom riksdagen, (den öppnar ditt hem för spioner), gärna höjer straffsatser och låser in på obestämd tid får sätta igång ett lagstiftningsarbete som är i takt med tiden.

Tekniken rusar på, med samhället några knapptryck efter. Men avståndet mellan generationer, lagstiftare och politiker kan också ses som ett ljusår, eller så.

 

glädjen att citera två debattörer som, från olika håll, ger sin syn på samhället, den finansiella krisen och hur väl fungerande sjukvård kan öppna hittills okända poetiska källådror.

En tror sig ha förmågan att profetiskt blicka in i framtiden. Uppblåst arrogant, eller självbelåtet, kan man säga.

Den andre är glad för att han överlevde en brusten blindtarm.

 

”Östros har svårt att lämna rollen som vänsterpopulist och svartmålare. Lyssnar man på Östros är det lätt att få intrycket att Sverige står inför en allvarlig nedgång, kanske depression med massarbetslöshet....Låt oss konstatera att Östros är ensam om sin analys. Ingen, möjligtvis med undantag för Per Nuder, delar bedömningen att Sverige står inför en nära förestående bankkris”.

Anders Borg 15 april 2008

 

”Vår och sol och lite svett.

Solen lyser in i Falu lasarett.

Här ligger en annan och är varm,

och numera utan blindtarm!

Påskmaten är topp. Antibiotika och näring i dropp.

Glad Påsk”!

Lars Ohly, påsken 2009

 

Janne Josefssons husförhör något större intresse. Inte ett klokt ord har jag uppfattat de gånger jag försökt följa debatten. Josefsson lämnar bara utrymme åt sig själv.

Men för åklagare Hammarstrand gjordes undantag. Han stod på sig; klar, tydlig och konsekvent. Han läser lagen, och lyfter fram dess komplikationer.

Thomas Bodström försvarade en lag som jurister tydligen tolkar selektivt: Orden står där, men kan väljas bort eller tolkas fritt. En slags accepterad dubbelmoral, med vardagligt hyckleri i botten.

Hammarstrand placeras nu i den kristna högern; en moralist nära påven. Förhastat. Ser vi inte en provokatör med patos? Jag kan aldrig tänka mig att han släpar en barnmorska till tinget. Men gärna en svajig lagtext till allmänt beskådande.

 

förde mig till Strömsberg. Där hade jag aldrig varit tidigare. Jag tänkte mig, med ett extra sinne, till sommarens grönskor, kvittrande fåglar och Tämnaråns då glittrande, varma yta. Så vackert.

 

Ity att jag anlitat Länsförsäkringar i hela mitt vuxna liv anser jag mig berättigad till en bostad på den allra översta våningen, med utsikt åt öster, i den där skrapan. Blir det balkong?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer läsning

Annons