Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Politik för framtiden

Göran Persson har många gånger beskrivit den förnedrande känslan av att behöva be "27-åriga finansvalpar i London, på Wall Street och i Paris" att stötta Sverige med nya lån.

Annons

Den som är satt i skuld är inte fri, sa Persson. Nej, ingen vill tillbaka till 90-talet. Det var därför de finansiella ramverken upprättades. Ändå är det tydligt att något fattas. Budgetregler är ett bra skydd mot politisk populism och oansvarig kreditfest. Men regler är i sig ingen tillväxtmotor. Tillväxt är utbildning, forskning, klimatomställning, kommunikationer. På det här området ligger Sverige hopplöst efter, och det har vi gjort under lång tid. Därför är det bra att Socialdemokraterna under helgens förtroenderåd beslutade att ett nytt mål om investeringar i reala tillgångar ska adderas till budgetreglerna. Med ett sådant mål förbinder sig politiken att ta ett större långsiktigt ansvar. Då blir det svårt att prioritera kortsiktiga konsumtionsstimulanser, typ sänkt restaurangmoms, före förbättrade kommunikationer.

Vi vet att behoven är skriande, inte minst för järnvägen, men även bostadsbyggandet och klimatinvesteringarna behöver komma upp i helt andra nivåer. Inte för att det kul med nytt och fräscht, utan för att priset på att vänta är högre än att sitta passiv. Bara förra vinterns snökaos på järnvägen kostade samhället 2,4 miljarder kronor i förlorade arbetstimmar.

Socialdemokraterna gör rätt som sätter den långsiktiga tillväxten i fokus. Partiet bör vidare överväga att föreslå tidigareläggande av redan planerade och strategiskt viktiga projekt. Exakt hur det ska gå till måste förstås utredas. Ett förslag som förts fram är att låta de fiaskobetonade AP-fonderna investera för att säkra långsiktig tillväxt – tillväxt som bidrar till bättre pensioner. Detta borde vara ett betydligt mer lockande alternativ än regeringens idé för att komma tillrätta med fondernas underleverans: mer av svenska pensionspengar i riskkapitalfonder och hedgefonder.

Nej, den som är satt i skuld är inte fri. Men det är inte heller den som sitter instängd i en dirrande het tågkupé.