Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politiker? Fy!

Några särskilt lata och bidragsberoende gamla politiker lyfts fram i gårdagens Aftonbladet; de tar ut 88 miljoner i ”lyxpension”. De får, sammanfattar tidningen, ”bidrag för att slippa jobba”.

Annons

En bild träder fram: Avdankade, utan jobb, kvitterande ut månatliga pensioner, trixande med vardagens vedermödor efter tiden i riksdagen är de inte värda mer än vårt kollektiva förakt, eller avstånd. Föraktet går att mäta ut från milt till brutalt; så här gör politiker. Gudrun Schyman och Birger Schlaug är väl de mest kända, men tidningen har hela listan.

Den rymmer Owe Hellberg i Ockelbo och Inger Schörling i Gävle. I några år ges de ganska frikostiga bidrag, i väntan på att de skaffar sig ett riktigt jobb.

Vanligt folk får leva på de smulor som ATP eller de konjunktursvajiga pensionsfonderna samlar ihop. I bästa fall går det att överleva, i sämre tider får väl vi alla knapra på kapitalet, om vi har något. Orättvisorna kan då ses som monumentala, vilket är Aftonbladet, och andra budbärares avsikt.

Kommunalrådet är kommunalråd också när han eller hon handlar på Ica eller Konsum, för att inte tala om Systembolaget.

I uppdraget ingår också att skrivas ut som dum, ointelligent, hänsynslös, döv, stum och blind och levande i en egen värld. Det räcker att läsa igenom texterna om skolnedläggningar eller kultursatsningar för att få en ganska heltäckande bild av uppdragets mindre angenäma sidor.

Den som är mån om hälsan, fritiden, familjen och vardagen väljer sig alltså ett annat yrke eller uppdrag. Det finns några som kan generera folkets kärlek, eller åtminstone respekt. Läkare till exempel.

Den här sidan har några gånger slutit upp bakom politiker och deras ganska omöjliga uppdrag. Det gör vi gärna en gång till.

Många politiker sliter livet ur sig för en lön som är halva den som ges till kommunernas ledande tjänstemän och direktör. Men de får å andra sidan ta hela ansvaret när något går fel.

Landstingsråd får alltid räkna med att bli hudflängda, några har hotats till livet. Enkla, mänskliga och vardagliga misstag kan utvecklas bortom all rim och reson. Tidningarna fyllas ofta av kritik som inte nödvändigtvis kan ses som rättvis eller motiverad.

Det finns, kort sagt, alla skäl att visa de flesta politiker respekt. De sliter ju för vårt bästa.

Att riksdagsmän som förlorat ett val förses med ett hyggligt ekonomiskt skyddsnät är därför inte orimligt, inte ens orättvist. Det finns avtal och regler för detta och de följs. Det är väl i sin ordning?

Upprördheten över frikostiga pensioner kan riktas åt andra håll, till exempel mot storföretagens avsuttna direktörer. I går detaljer från Nordea; en oduglig vd fick med sig 150 miljoner när han kördes ut ur banken. Skandias Lars-Eric Pettersson fick efter ett och ett halvt år, 110 miljoner. Martin Ivert gavs 50 miljoner av LKAB.

Owe Hellberg får 37 000 i månaden, i två år.

Mer läsning

Annons