Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Posa i slutrakan mot pensionen - efter 45 år som brandman i Gävle

/

Natten mellan 23 och 24 juli gör Per-Olof Serenius, mer känd som Posa, sitt sista pass som brandman i Gävle. Sedan väntar pensionen.

Annons

– Visst kommer man att sakna jobbet. Brandstationen har blivit som ett andra hem. Men det blir skönt att vara ledig också, säger 67-årige Posa Serenius.

Redan nu vet han säkert vad han kommer att sakna mest från sin gamla arbetsplats.

– Ja, det är arbetskamraterna. Men vi kommer ju att träffas i framtiden också.

Han började som vikarie en gång på brandstationen i Gävle. Han minns att det var 1969. Men nu har hans kollegor enligt gammal sed gjort en brandslang med deras underskrifter på och på slangen står att han har jobbat mellan 1970 och 2015.

– Det är väl mellan de åren som jag har haft en fast anställning, tror han själv.

Under de här åren har Posa kört isracing på absolut elitnivå. Bland annat har han på meritlistan två individuella VM-guld och tre medaljer av samma valör i lag.

Plus hela 22 SM-titlar.

Hur har han kunnat göra en sådan karriär med motorcykeln parallellt med jobbet som brandman?

– Det har gått ganska bra att kombinera. Jag har kunnat byta arbetspass med mina arbetskamrater för att få det att funka.

Han får frågan om det funnits några speciella händelser han minns mer än andra i yrket som brandsoldat.

– Man har varit med om så mycket. Ingen dag är den andra lik. Men CH-branden var ju en stor grej.

Posa bor i Dalvik utanför Falun och har pendlat till Gävle för att jobba på räddningstjänsten.

Nästan lika länge som han jobbat som brandman har han kört isracing för klubben SMK Gävle. Att byta klubb har han inga funderingar på.

– Jag fortsätter tävla för klubben. Gävle har blivit som ett andra hem för mig.

Efter fyra decennier som isracingförare har han blivit en kändis i Ryssland. Åtminstone i vissa områden.

– Jag har kört 85 gånger i Ryssland. Man har varit på de mest omöjliga och möjliga ställen där och kört, småbyar dit andra inte hittar. Varje gång man åkt till Sovjet och senare Ryssland har varit intressant. Det är ett äventyr varje gång att ta sig in i landet och sen att ta sig fram inom landet. Man har åkt bil och man har åkt tåg och man har åkt flyg.

Vad ska du göra som pensionär?

– Professionell motorcykelåkare kanske jag kan bli, avlönad av staten precis som ryssarna var under sovjettiden när jag började med isracing. Nu blir ju jag avlönad av staten (skratt). Skämt åsido, det är mycket möjligt att jag tar något arbete vid sidan av.