Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prioritera arbetsmiljöfrågan

Annons

Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser är visserligen betydligt bättre i dag jämfört med när industrialiseringen tog fart vid tiden för förra sekelskiftet. Vi har kommit långt på vägen mot ett arbetsliv som inte skadar eller dödar någon. Men tyvärr har vi inte nått ända fram. Under förra året dog 56 personer till följd av arbetsplatsolyckor i Sverige, det är en ökning jämfört med 2009.

Bortsett från de tragiska dödsolyckorna leder förhållandena på svenska arbetsplatser i dag också till skador och invaliditet som gör att människor mår dåligt och i många fall får sluta jobba i förtid.

Arbetsmiljöverkets senaste statistik visar att antalet anmälda arbetsskador har ökat med 10 procent mellan 2009 och 2010. Det är första gången på lång tid som den siffran ökar. När det gäller industriarbetare är de extra utsatta för dålig arbetsmiljö. Av IF Metalls medlemmar arbetar 85 procent på arbetsplatser där det finns arbetsuppgifter som kan ge belastningsskador. Den genomsnittlige IF Metallaren går i pension vid 61,6 års ålder. Situationen ser inte ut att kunna bli bättre av sig själv, eftersom vi samtidigt ser att stressen och arbetsintensiteten på industrierna ökar år efter år.

Vi är trots allt övertygade om att både dödsfall och olika typer av skador till följd av dålig arbetsmiljö kan förebyggas. Det handlar bara om att bestämma sig och ge arbetsmiljöfrågan den prioritet och de resurser som behövs.

Tyvärr tyder den handlingsplan för arbetsmiljö som regeringen presenterar för riksdagen i dag den 9 mars på att regeringen har bestämt sig för motsatsen. Handlingsplanen är synnerligen tandlös och de konkreta förslagen och satsningarna på en bättre arbetsmiljö lyser med sin frånvaro. Den ska också ses i ljuset av att regeringen redan gjort omfattande nedskärningar på arbetsmiljöområdet.

I dag genomförs 28 procent färre inspektioner på arbetsplatserna som en följd av minskade resurser till Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverket har påpekat detta för regeringen och kräver mer resurser. Verket hänvisar bland annat till FN-organet International Labour Organisations, ILO:s, rekommendation om antal inspektörer i förhållande till antal arbetsställen. Rekommendationen är en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda i industriellt utvecklade länder. Sverige har i dag cirka 0,7 inspektörer per 10 000 anställda. Arbetsmiljöverket har också krävt mer resurser inom verksamhetsområdena analys, regler och information.

Regeringen har förutom minskade resurser till Arbetsmiljöverket också valt att lägga ner Arbetslivsinstitutet med följden att ingen samordning av forskning inom arbetsmiljöområdet finns i Sverige i dag. När regeringen lade ner Arbetslivsinstitutet försvann cirka 10 miljoner kronor som årligen gick till LO-facken för utbildning av skyddsombud.

Utveckling och förbättring av arbetsmiljön är helt uppenbart något som regeringen inte prioriterar, men det finns ett alternativ till den borgerliga flatheten i frågan. Med anledning av den handlingsplan som presenteras i dag har ledamöter från S, V och MP lagt en gemensam motion som presenterar en rad aktiva åtgärder. Motionärerna föreslår bland annat:

– En nollvision om dödsolyckor i arbetslivet. Ingen ska behöva dö till följd av olyckor på arbetsplatsen eller arbetsrelaterade sjukdomar.

– En förstärkning av Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet så att vi åter når upp till ILO:s rekommendation om 1 inspektör per 10 000 anställda.

– En upprustning av den regionala skyddsombudsverksamheten med statligt stöd till utbildning för ombuden och tillträde för ombuden, även på arbetsplatser där facket inte har några medlemmar.

– Att alla tillbud och olyckor på arbetsplatserna ska rapporteras till Arbetsmiljöverket för att det förebyggande arbetsmiljöarbetet ska kunna vara effektivt och för att forskningen ska få tillförlitlig statistik.

– Att den svenska arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen återigen samordnas och får hög prioritet.

Vi hoppas att så många riksdagsledamöter som möjligt ska inse faran i att fortsätta nedprioritera arbetsmiljön i Sverige. Om argumentet att en dålig arbetsmiljö leder till personligt lidande för individen inte biter kan man välja att se saken ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. För inte vinner Sverige på att fler blir sjuka eller till och med dör på grund av sitt arbete?


Lea Skånberg
chef för IF Metalls arbetsmiljö- och försäkringsenhet

Raimo Pärssinen
arbetsmiljöpolitisk talesperson (S)
Riksdagens arbetsmarknadsutskott

Mer läsning

Annons