Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Prisad film som gör ont

Det handlar om två grabbar, störiga och avstängda från skolan efter ett slagsmål.

Adhd-stirriga Arbor och hans knubbiga kompis Swifty drar längs Bradfords bakgator där arbetarklassfarsor rutinmässigt skriker fucking dickhead åt sina barn och tvingas sälja soffan för att betala elräkningen. Afternoon tea hemma hos Swifty är kalla bönor direkt ur burken.

Vanmakt och vänskap sammanfattar stämningen i den här brittiska filmen med realism i Ken Loachs anda. Eller med en modernare jämförelse de torftiga förortsmiljöerna i Andrea Arnolds ”Fish tank”. Vad har de här 13-åringarna för framtid? I ett återkommande disigt panorama syns hästar beta fridsamt nedanför hotfulla kärnkraftsreaktorer. Också människorna är i samma perspektiv små skyddslösa, hjälplösa, varelser, om än våldsamt taggiga som Arbor.

Titeln ”The selfish giant” sägs referera till en saga av Oscar Wilde. Sagans själviska jätte utestänger barnen från sin vackra trädgård – men utan barnens lek drabbas trädgården av evig vinter.

Någon egentlig koppling till denna sedelärande berättelse har inte filmen. Men kanske ska vi förstå det som att filmens monster, i förlängningen, är ett samhälle som inte bryr sig om sina minsta.

Ett annat monster är möjligen den mindre nogräknade innehavaren av traktens skrotupplag som utnyttjar grabbarna för att stjäla kabel innehållande värdefull koppartråd. Det är ett livsfarligt jobb. Godhjärtade Swifty gillar djur och lockas av skrothandlarens arbetshästar. För Arbor lockar snabba pengar, hans trygghet är gemenskapen med Swifty.

De två unga skådespelarna gör sina roller så övertygande att man glömmer att det inte är en dokumentär. Filmen gör ont men har hoppfulla ögonblick där en hand söker och finner en hand, där en desperat pojke låter sig omfamnas.

Filmaren Clio Barnard har både skrivit och regisserat sin långsfilmsdebut ”The selfish giant” som tillhör de där filmerna som prisas på festivaler, även på Stockholms filmfestival senast där den vann Bronshästen. En inte bara rättvis utan passande belöning! ”Den som inte älskar den här filmen har inget hjärta”, ansåg juryn. Det är värt att gå och kontrollera sig.