Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Produktplacering

/

Filmer och tv-program dränks i varumärken och trenden håller i sig. Produktplacering och statusmarkörer är nu en del av populärkulturen.

Annons

Hon har varit och tröstshoppat. Kameran zoomar in bagageluckan och uppehåller sig lite för länge vid bilmärket, loggan signalerar ”dyr bil”. Bagageluckan far upp och där inne står mängder av kassar, med det ena märket tjusigare än det andra.

”Sex and the City” har av många kritiker beskrivits som en enda orgie i varumärken. Tidningen Vanity Fair har räknat till att inte mindre än 66 företag finns med på ett eller annat sätt i filmen, och därtill kommer kläder som visas upp. Carrie går ju som bekant inte i samma kläder två gånger och gör hela 81 klädbyten under filmens två och en halv timme. En väska från ett känt märke har en avgörande roll i filmens handling, liksom skorna som huvudpersonen bär.

Produktplacering började utvecklas redan på 1920-talet inom den amerikanska filmindustrin. Företagen lånade då ut produkter till skådespelarna, som använde och visade upp dem i filmen. Men det var först senare som företagen insåg vilket värde det låg i att låta produkterna synas tillsammans med de populära skådespelarna.

På 1980-talet började företagen betala filmbolagen för att placera deras produkter i filmer. Produktplaceringen är som en förlängning av reklamfilmen, där varumärket laddas med en livsstil och status. Nu förekommer den här formen av reklam i all populärkultur.

Vad man än tycker om att företagen och populärkulturen har ett så symbiotiskt förhållande verkar produktplaceringen bara vara att acceptera. Och nu verkar kulmen vara nådd. Kläder och prylar förekommer överallt och hela tiden, i filmer, dataspel, böcker, bloggar, tv-program. Det som en gång kallades för smygreklam kan omöjligen kallas för just ”smyg” längre. Ibland är det sofistikerade placeringar, för det mesta rena namedroppings.

Men det är inte ett ensidigt förhållande. Musiker drar nytta av sponsringen så de kan göra sina turnéer. Författare och filmskapare använder dyra märken som markörer, snart kan du berätta en hel historia med bara varumärken, det ligger så mycket betydelse laddat i dessa att inget annat behöver sägas. Filmbolagen säkrar ekonomin genom att sälja en ”sägning” eller en bild.

De enda förlorarna i detta allt mer livligt snurrande ekorrhjul verkar vara vi, alltså vi i publiken, som allt oftare reduceras till konsumenter.

Mer läsning

Annons