Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Protestera mera!

Fransmännen sitter också med högerregering i famnen. Om än med några röda inslag. Eftersom Sarkozy ansåg det vara mer lönsamt att smickra sina politiska meningsmotståndare med några platser i regeringen, än att ha den på andra sidan som sin opposition.

Annons

Men det franska missnöjet bubblar sedan länge mot president Bling bling, som han kallas av sina landsmän. Trots synbara ansatser till att mildra effekterna av den globala krisen, löften om stöd till bilindustrin och räddningspaket är fransmännen förbannade.

Och fransmän som är förbannade blir inte passivt aggressiva som vi svenskar tenderar att bli. Inte heller lider fransmän i det tysta. De strejkar.

Och när regeringen Sarkozy nu inte anses hålla måttet är det precis just detta Frankrike gör, strejkar.

I går vaknade Frankrike upp till en storstrejk som omfattar såväl lokaltrafik som sjukvård och skolor, i medierna kallades dagen för ”Svart torsdag”. Fackföreningsrörelsen är i uppror och i Le Monde talade fackliga representanter om lönerna som krisens första offer. Hundratusentals fransmän gick i går ut på gatorna runt om i landet till strid för sina jobb och löner, en manifestation för arbetstagarna som sägs vara den mest omfattande på 20 år.

Och det är väl på den här punkten vi svenskar skiljer oss mest från våra europeiska fränder fransmännen. När Försäkringskassan inte betalar ut sjukpenning och andra ersättningar i tid ringer vi Försäkringskassan. När regeringen inte lyckas driva en nog aktiv arbetsmarknadspolitik bidar vi vår tid, knyter näven i fickan och tänker nästa val, då JÄVLAR ska jag visa dem.

Vår regering förstår inte alltid vad som är bäst för vårt land. Alldeles oavsett om den är röd eller blå. Det är därför vi borde bli bättre på att protestera. För inte något politiskt parti med ambitionen att bli omvald skulle ens drömma om att ignorera en hel nation i uppror. Hade vi gått man ur huse under den socialdemokratiska regeringen mot den inaktiva arbetsmarknadspolitiken hade det garanterat blivit åka av på fem röda. Skulle vi gå man ur huse i dessa dagar mot Försäkringskassans förseningar skulle problemen garanterat lösa sig, om inte på fem röda, så i alla fall i morgon. Men så gör vi inte. För vi är svenskar. Och svensken knyter näven i fickan och väntar ut nästa val. I stället för att vara så obstinat och bångstyrig även under mellanvalsår att det inte går att ignorera oss. Våra politiker behöver vägledning ibland. Och det är vår uppgift att leda dem rätt.

Därför borde vi lära oss av våra franska fränder. En nation befolkad av jobbiga jävlar som fattat att politiker är individer som vill bli omvalda. Och att all makt utgår ifrån folket.

Mer läsning

Annons