Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Putsa hojen – för här glänser veteranerna

/
  • Veteran. KG
  • Klenoden. Filip Nilsson, 4 år, har redan lärt sig att det är hojar som gäller. Farmor Elisabet Nilsson och reservfarfar Helge Eriksson har fört vidare intresset till nästa generation.

Cityfesten är mer än langos, karuseller och artister. Bakom Lustiga huset på Nygatan hittar vi Motorcykelhistoriska klubben Gävleborg som ställt upp sina vackra veteranhojar till allmän beskådan.

Annons

– Det är nostalgi. Uppbyggnaden av en sån här maskin är mer som konst än de japanska motorcyklarna, säger KG ”Salle” Salander och stryker över sin hoj av märket BSA, årsmodell 1960.

Några som går förbi känner kanske igen ”Salle”, han är en gammal motocross- och enduroförare.

Han har haft just den här motorcykeln sen i höstas, men redan 1961 hade han en likadan, som var mer ämnad för racing. Någon ”japan” blir det aldrig.

– Japanska maskiner är som att köpa en påse blandade karameller, de byts ut och förändras, de här står sig år efter år.

Äldsta från 1947

 

Motorcykelhistoriska klubben Gävleborg har runt 300 medlemmar med veteranmotorcyklar.

Veteran är den om den fyllt 30 år säger de.

Den äldsta som står uppställd på Nygatan är från 1947 och är en Douglas. Jan-Erik Jansson är stolt ägare och kan berätta hur mycket som helst om just den här modellen.

– Den här modellen gjordes bara i 250 exemplar 1947 och det här är en tidig cykel, berättar han.

Skärmar och kåpor glänser. Det är inte helt enkelt att få tag på en schysst veteranmotorcykel nuförtiden. De kostar en hel del och många har gått åt.

Holger Söder vill gärna visa upp sin Jawa från Tjeckoslovakien. Det är lite speciellt att den kommer från öststaterna berättar han.

Snyggare förr

 

Just den här cykeln hade stått stilla sedan 1965 innan han fick fart på den för några år sedan.

– Jag har kostat på den en hel del och beställt delar från Tjeckien så sent som i år.

 

Men varför är det så kul med gamla hojar då?

 

– Jag tycker ju att det är roligt att skruva, att få saker att fungera. Sen är det kul att komma ut och träffa andra också.

Det kan Helge Eriksson, som har en svensk Monark Blue Arrow från 1955 också skriva under på.

– På 50-talet kunde man göra snygga hojar, titta bara på det här avgasröret, säger han och visar avgasröret som är tillplattat för att se snyggt ut.

På 50-talet var han knutte berättar han, sen försvann intresset och kom tillbaka när han blev äldre, och så är det nog för många tror han.

Bytte folkdans mot mc

 

Veteranhojar är ett gubbintresse menar han.

– Har man en gång kört vill man ha hoj igen, säger han.

Och Elisabet Nilsson gillar också Helges inresse. Han har fått henne att bli ”spätta” på gamla dar säger hon.

– Berättar vad du gjorde med folkdansdräkten, säger Helge och skrattar.

– Jag bytte ut den mot en knutteutrustning, säger Elisabet. Det är jättekul att åka med. Jag har körkort själv men har aldrig kört, jag vill ha en som jag når ner till marken på.

Mer läsning

Annons