Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Räcker det?

/
  • Till slut blev det ett paket för att undsätta bilindustrin. Sverige gör som EU; häller ut miljarder för att rädda vad som räddas kan. Anders Borg och Maud Olofsson läste upp detaljerna i går.

Regeringen häller ut 28 miljarder över den svenska bilindustrin, för att hålla den vid liv ett tag till.

Annons

Några tusen anställda som redan vandrat ut genom grindarna på Hisingen och i Trollhättan nås inte av samma givmildhet. Gårdagens miljarder kan kompletteras med finansministerns besked till de arbetslösa; inte en krona mer från a-kassan.

För, skriver Anders Borg, det ”leder till väsentligt högre långsiktig arbetslöshet som skulle vara skadlig mot svensk ekonomi och full sysselsättning”.

Om några år, när en här av arbetslösa och arbetssökande nått ersättningens bortre gränser, kan de ställas upp framför socialkontoren. De magra ekonomiska bidragen kan då, efter ett förslag från en annan moderat politiker, kompletteras med matlappar och kuponger som berättigar till köp av lite nya kläder, kanske från Röda Korset eller Myrorna.

Högerns nya samhälle formeras efter strikt högerteori och rubbas inte av en arbetslöshet som rusar mot 10 procent, Handelsbankens prognos i går, och av tusentals snart utförsäkrade. Jobblinjen, grunden för hela regeringspolitiken, ligger fast också när 400 000 förlorat jobben och konkurrerar om de få som erbjuds. Så kan det se ut 2010.

Men när Volvo och Saab och alla dess aktieägare riskerar att läggas i finansiella och industriella ruiner, och när 140 000 jobb är direkt hotade, skriver regeringen ändå om delar av politiken.

Frankrike, Tyskland och Italien tänker inte låta sina fordonsindustrier gå under och har därför tvingat EU att skriva ut och garantera miljardlån. Sverige ansluter sig nu, efter några månader av tvekan och ångest. Regeringen, redan svårt försvagad av opinionsläget, bankkriser, fallande sysselsättning och en universell finanskris som kan sända välfärden åter till 30-talet, hade inget val. Men våndan speglades i Borgs och Olofsson kroppshållning när de läste upp regeringens kommuniké.

Verkligheten har trängt tillbaka nationalekonomins källskrifter och urkunder, hittills Borgs normgivande hållpunkter. Det är något som inte stämmer, trots att Borg ihärdigt och envist undervisat hela folket om hur ekonomin hänger ihop och marknaden sätter gränser.

Men när regeringen till slut viker undan och lägger ut en plan finns där ett antal goda förslag, och några saknade. Fem miljarder till löpande räkningar, tre miljarder till forskning och 20 miljarder för att garantera lån. Det är utmärkt, men varför inga pengar till utbildning av de tusentals som tvingas gå?

Varför inga kompetenshöjande insatser som förbereder de anställda för de goda tider som, i enlighet med Borgs skrifter, kommer efter några dåliga? Och varför inga skrotpremier, som i Frankrike. Eller generösa premier för miljöbilar, som lockar till köp.

Kanske handlar det här om att mer rädda industrin än att skänka hopp åt dess anställda. Men om de här miljarderna verkligen räcker för att ge Volvo och Saab en framtid är svårt att veta. Saab ligger illa till; ett litet nischat märke som säljer för få bilar. Volvos värde är högre, men finns det köpare som är beredda att betala? Svåra frågor som söker sina svar.

Mer läsning

Annons