Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Raia och Hassan anlitas svart av föreningar och organisationer i Gävleborg

Raia är alltid rädd. Rädd för att bli upptäckt av polisen och deporterad till hemlandet. Rädd för att bli utnyttjad av människor som vet att de är desperata. Rädd för att inte få ihop pengar till hyran.
Hon och maken Hassan lever gömda med sina barn i Gävle.
För att försörja sig säljer de sina tjänster svart.

Annons

Kort efter att Raia och Hassan fått det slutgiltiga beskedet av Migrationsverkets tjänsteman i Norrbotten packar de in sig själva och barnen i bilen. Färden går efter E4:an söderut.

Familjen ska deporteras till sitt hemland i området runt Medelhavet eftersom de inte har asylskäl i Sverige enligt myndigheterna. Men de kan inte återvända till hemlandet. De är inte säkra där säger de.

Strax innan de passerar Gävle kommer de ihåg namnet på en kvinna i Asylkommittén i Gävleborg som de stött på tidigare. De ringer henne från bilen. Frågar vad de ska göra. Får rådet att stanna till i Gävle.

En kyrka öppnar sina dörrar och ger dem tak över huvudet i tio dagar. Därefter hamnar de på gatan.

– Vi sov en natt i bilen. Det var en svår natt. Ett av barnen grät för det var kallt och mörkt. Jag försökte hålla för barnets mun så att ingen skulle höra oss, säger Raia.

De hade aldrig tidigare varit i Gävle.

När morgonen kom gick Raia planlöst runt utanför Willys i Hemsta och frågade folk om hjälp. Hon gick fram till en somalisk kvinna.

– Jag sa att vi behövde hjälp. Att vi inte hade någonstans att bo. Att vi var tvungna att gömma oss för polisen.

Den somaliska kvinnan lät familjen bo hemma hos henne i 20 dagar. Sedan var de åter hemlösa.

Det här är en berättelse om att vara papperslös i Sverige. Att leva illegalt. Försörja sig på svartjobb. Om att överleva i Gävles dolda samhälle.

***

Raia dukar fram risfyllda zucchinis, en vegetarisk dolme inlindad i vinblad och friterade bulgur- och grönsaksbollar. Hon och Hassan brukar anlitas som cateringfirma vid tillställningar runt om i Gästrikland. Ett par uppdrag i månaden kan det bli.

Den här maten ska serveras i en kyrka. I två dagar har de lagat mat inför tillställningen. Maten säljer de direkt till besökarna på eventet. Vad besökarna troligtvis inte vet är att maten säljs svart, under bordet.

Uppdraget har de fått av en förening. Raia och Hassan brukar anlitas av föreningar och organisationer i länet. Trots att det är olagligt.

Raia ställer tallrikarna på bordet i vardagsrummet i den rymliga lägenheten som är inredd i varma beiga toner. Familjen har bott där i ett och ett halvt år. Lägenheten hyr de i andra hand – svart.

Raia och Hassan är papperslösa. Det vill säga, de har blivit nekade asyl i Sverige och gått under jorden för att slippa deporteras till hemlandet.

I fyra år har de bott i Sverige. I ett och ett halvt år har de levt gömda här i Gävle

– Vi är stressade och deprimerade. Och vi försöker tjäna pengar för att överleva. Hela tiden möter vi människor som försöker utnyttja oss för att vi behöver pengar, säger Raia.

***

Det hela började i Norrbotten. Familjen placerades på Migrationsverkets förläggning där när de sökte asyl i Sverige.

Hassan som jobbat på hotell i hemlandet drog snart igång en svart taxiverksamhet på förläggningen. Han köpte en bil för 4 000 kronor och skjutsade andra asylsökande till mataffären, Umeå eller flygplatsen.

Han var billig. Hundra kronor kostade en tur till mataffären och tillbaka.

– Pengarna du får i bidrag av Migrationsverket när du är asylsökande räcker till att täcka dina utgifter. Det är tillräckligt med pengar. Men vi hade lån som vi var tvungna att betala tillbaka i hemlandet. Vi hade lånat pengar för att ta oss hit, säger Hassan.

Taxiverksamheten drygades ut med en del matlagningsuppdrag. De fick in lite pengar. Det flöt på.

Hela familjen, Hassan och Raia har fyra barn, bodde i ett rum. Det tärde. Men de visste inte då att de skulle bo där i två och ett halvt år.

***

Raia plockar undan tallrikarna från vardagsrumsbordet i lägenheten.

Efter att de hamnade på gatan när de inte längre kunde bo hos den somaliska kvinnan fick de tips om en man som förmedlar boenden i Gävle.

De betalade mannen tusen kronor och kunde sedan flytta in i lägenheten. Varje månad betalar de 5 000 kronor i hyra plus el och internet. De har inget kontrakt. Vet inte vems lägenhet det är.

Nu handlar tillvaron om att försöka skrapa ihop pengar till hyra och mat.

Hassan och Raia har flera olika jobb. Eller verksamheter. Utöver cateringen bakar de pitabröd och säljer och städar.

Deras jobb ger mellan 25 och 50 kronor i timmen. Enligt Hassan och Raia är en timlön på 50 kronor det vedertagna för svartjobb bland papperslösa i Gävle.

Cateringen och bakningen är okej tycker Hassan.

– Då är vi våra egna och vi kan jobba här hemma.

En dags brödbak brukar ge cirka hundra kronor i vinst. Brödet säljs till bekanta och små butiker och caféer i Gävle.

Raian och Hassan städar flera olika hus också. En stor villa där det bor en barnfamilj städar de varje vecka, de andra husen är ströjobb. De får 500 kronor per gång. Jobbet tar cirka sex timmar.

– Vi gjorde en överenskommelse och de betalar vad vi kom överens om, säger Hassan. Det är varje vecka och pengarna kommer in kontinuerligt.

– Dessutom är det ett säkert jobb. Inte i en butik eller något sådant.

De vet att en svensk firma antagligen skulle få det dubbla men de är nöjda.

I två veckor jobbade Hassan i en orientalisk butik i Gävle. Ägaren erbjöd honom 4 500 kronor i månadslön.

– Jag accepterade det på grund av den situationen som jag befinner mig i, säger Hassan.

– Jag har själv satt mig i den här situationen. Jag vet att jag kommer att bli utnyttjad.

Han jobbade från åtta på morgonen till åtta på kvällen sex dagar i veckan. En timlön på 10 kronor.

– Han sa att jag kunde ta en lunchrast mitt på dagen men det gjorde jag inte. Trots det kändes det som att han inte var nöjd med mig så jag slutade.

Nu har ägaren sålt butiken och flyttat från Gävle.

Hassan och Raia vet aldrig hur mycket pengar de kommer att få in en månad. Om det kommer att gå ihop. Men de brukar klara sig.

I det dolda samhället hjälper invandrare varandra. Bostäder och svarta jobb sprids via vänner.

Landsmän hjälper landsmän. Men det är också landsmän som utnyttjar landsmän. Ger de slavlöner och orimliga arbetsvillkor.

I ett samhälle utan rättigheter, utan papper, finns det ingenstans att klaga.

– Vi är hela tiden rädda. Vi vet inte var vi har människor. Det känns inte bra när du känner att folk utnyttjar dig, säger Raia.

Läs alla delarna i vår granskning av det dolda samhället:

Anna Norling: Avkriminalisera de papperslösas arbete

Papperslösa tvingas jobba för småpengar: "Det är en slavmarknad"

Allt fler asylsökande väntas gå under jorden

Papperslösa Sahars lön i Gävlebutiken – 26 kronor i timmen

Krönika: Det dolda samhället – problemet som inte finns

Därför granskar vi det dolda samhället

Grova brottslingar tjänar pengar på papperslösa

Ali blåstes av populär krog i Gävle – nu vill han ha revansch

Hårdare konkurrens om svartjobben: "Samhället ser mig som ohyra"