Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ramsay går an i små doser

Om man av någon anledning känner sig sugen på att se kockar som tävlar mot varandra på tv, så är det bara att titta på TV3.

Annons

Där finns nämligen både ”Hell’s kitchen” och ”Top chef” på menyn. Programmen skiljer sig åt en del, även om det i båda fallen handlar om tävlingsmoment där en kock blir utslagen i varje avsnitt.

I ”Hell’s kitchen” tävlar två lag mot varandra i samma restaurangkök. Man frestas att tro att samarbete och skicklighet var viktiga egenskaper, men det handlar snarast om vem som kan göra Gordon Ramsay minst förbannad. Programledaren och domaren Ramsay är på sitt allra mest psykopatiska humör, vilket gör att matlagningen hamnar mycket i skymundan.

Grejen med programmet är uppenbarligen konflikter och bråk – kort sagt, Gordon Ramsay. Och när inte han skäller ut någon så skäller och gnäller deltagarna på varandra i stället. Ramsay går an i små doser, men den här psykiska terrorn är inte riktigt min kopp te (okej, det var min sista matanspelning) så jag föredrar nog ”Top chef” i stället.

I rättvisans namn förekommer även där en del bråk. Uppenbarligen är det omöjligt att alltid vara kompisar med varandra när väl tilltagna egon, yrkesstolthet och pengar är inblandade. Men förhållandet gnäll/matlagning är tack och lov ungefär det omvända jämfört med ”Hell’s kitchen”, så det får gå an. Och maten ser ju spännande ut.

Nackdelen med tv är förstås att man själv inte kan smaka, så man får nöja sig med sensuella närbilder på diverse läckerheter. Mat, alltså. Det som i mitt tycke skiljer just ”Top chef” från så många andra matprogram är att det satsas mer på gourmetmat. Det är inte direkt husmanskost som serveras – i minimala portioner – till de extremt kräsna domarna. Inte för att jag själv brukar laga eller äta sådant (varför måste allt kött alltid vara näst intill rått?), men det är kul att se andra göra det.

Det är också kul att de flesta deltagarna blir som mest förvirrade när de får i uppgift att göra enkla och billiga rätter. Resultatet brukar oftast inte bli något som jag skulle kalla ”enkelt”. Jag tycker att det är ganska charmigt med den sortens lätt ”elitistiska”, i brist på ett bättre ord, syn på mat och ätande. Ungefär på samma underhållande sätt som ”Project runway” skildrar en modevärld som säkerligen känns rätt obegriplig för de allra flesta. Och det är ju trevligt att faktiskt kunnande kan löna sig emellanåt.

* * *

I brist på en smidig övergång vill jag avslutningsvis bara slå ett (hammar)slag för husbyggarprogrammet ”Grand designs” på Kanal 9 (onsdagar). Där får man följa diverse nyskapande eller annorlunda byggprojekt i England. Det är fascinerande att se människor som ibland tycks ha mer pengar än vett ge sig i kast med nya hus som alltid tar längre tid och kostar mer än planerat.

Mer läsning

Annons