Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt att tycka till

Numera är det svinenkelt att kommentera På Gångs recensioner på arbetarbladet.se. Det är många som gör det också.

Annons

Här är några av de senaste kommentarerna:

”Får vem som helst bli musik/konsert-recencent nu för tiden? Men, men, det är som vanligt, den svenska avundsjukan lyser igenom.”

”...hon mer eller mindre sågades, vilken hon aldrig förut gjort efter en spelning, men recencenten i sig kände väl att hon sticker ut om hon blir först ut att risa Karlsson.”

”Var du på samma konsert som oss övriga?”

”Haha det är alltid lättare att kritisera än att berömma...Det krävs mod av en recensent att berömma, det verkar saknas hos denna.”

”...det hör till vanligheterna att journalister dissar artister. Jag vet inte varför, men det verkar som artister har gjort journalister nåt ont, kan väl vara det att artister är mer kända...”

”Lyssna med det andra örat nästa gång så kanske du hör det vi alla andra hör.”

Det handlar om konserter som har fått tre stjärnor i betyg. Alltså inga sågningar. Utan klart godkänt.

Så det känns som att det är på sin plats att förklara lite.

Som till exempel vad en recension är. Och vad en recensent har för uppgift. Jag har gjort det förr, jag gör det gärna igen och igen. Det känns viktigt nämligen. Att förklara vad vi håller på med. Och varför.

So here we go again:

En recension är ”en redogörelse för intrycken från en kulturprodukt, en vara eller en tjänst, och dess kvalitet i jämförelse med andra produkter i samma klass”, för att uttrycka det med hjälp av Wikipedia (som säger det lite styltigt tycker jag).

Alltid handlar det om just recensentens intryck. Det handlar inte om att redogöra för alla intryck som alla får under till exempel en konsert med Noice på Cityfesten. Utan vad just recensenten tycker.

Recensionen skrivs av en recensent. I På Gångs fall handlar det om människor som genom åren konsumerat ohyggliga mängder musik (live och på skiva) eller film eller spel eller vad det nu må vara recensenten skriver om. Recensenten har alltså rätt mycket att jämföra med.

Men så händer det där. Du som var på konserten med till exempel Nordman på Cityfesten och tyckte att det var det bästa du hade hört kan inte förstå varför recensenten inte skriver just det.

Men det var din upplevelse. Som du har all rätt att ha och känna (och dela med dig av på till exempel arbetarbladet.se).

Men recensenten upplevde nåt annat.

Och på samma sätt som du har rätt att tycka att Lars Winnerbäck är det allra bästa som hänt svenskt musikliv och att hans konsert var helt underbar så har recensenten rätt att ha en annan åsikt.

Det handlar inte om att journalister skulle vara avundsjuka på att artisterna är mer kända än dem, eller att recensenterna skulle vara fegisar som surmagat alltid kritiserar eftersom det skulle vara svårare att ge beröm, eller att recensenten på nåt sätt skulle få en kick av att vara först med att såga en artist.

Ärligt talat förstår jag inte varför en tidning som den här ens skulle vara intresserade av att skicka en person med så låga syften till en konsert.

Nej, tvärtom handlar det i de allra flesta fall om sjukt musikintresserade (eller film- eller spelintresserade) människor som i princip alltid tycker att det är kul att gå på konsert (eller film eller spela spel).

De tycker bara inte alltid precis som du.

Nu är det utrett.

Så fortsätt att kommentera!

Gärna den här texten också.

Mer läsning

Annons