Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension av en urpremiär i Gävle: Folkteatern illustrerar pisslivet

Hålögda och bleka människospillror radade upp sig på Folkteaterns scen i Gävle på lördagen. Det var urpremiär för ”Som du. Som dom. Som jag”. En föreställning om det pissliv som somliga lever.

Annons

Alexandra Zetterberg Ehn och Björn Johansson i

Om man inte får flyga så kan man åtminstone falla. Mot döden. Det är den här föreställningens starkaste ögonblick, när en livsglad flicka försvinner. Men många andra lever på gränsen. I alkoholism, i hopplöshet, i beroende, i den fåfänga Triss-drömmen om att plötsligt händer det.

Högsta vinsten för Scilla vore ett jobb inom hemtjänsten. Så att hon kan betala hyran innan hennes älskade bror har supit bort lägenheten.

Vad skulle hon vilja? ”Att han inte söp ihjäl sig rakt framför mitt hjärta!”.

Scilla (Alexandra Zetterberg Ehn) är en av de sköra existenserna i ”Som du. Som dom. Som jag”. Ljuset gör hennes ansikte dödens gulblekt, det är hålögt och slitet.

Det gemensamma för alla är pisslivet: Förnedras av soc. Inte ha pengar ens till cigg. Spela bingo. Hamna på en parkbänk. Det sociala arvets snara.

Skådespelarna rör sig i ett lika livlöst rum där färg flagnar från betongen. Skriken, för det skriks i desperation, ljuder genomträngande i tomheten. Det finns några stolar som flyttas fram och tillbaka, inte mycket rekvisita. För det är ju människorna som betyder något. Fast hela problemet som gestaltas är ju att de inte tycker att de betyder något.

”Det är så lite luft här inne. Det är svårt att tro att man kan göra vad man vill”, klagar någon. En kristallklar replik som far förbi i det prat som hela tiden pågår.

Utom när personernas blickar i tystnad vänds mot ett magiskt ljus som lyser utanför. Från en fönsterrad längs väggen skimrar ett hyreshusområdes vildväxta grönska. Inte mycket begär dessa människor, bara att få komma ut, ut från det utanförskap de är instängda i.

Alexander Jubell och det magiska ljuset utanför fönstren.

Nya ansiktet Alexander Jubell är en gnista i föreställningen. Han spelar en ung musiker vars begåvning tagit honom upp ur träsket och gett honom en position att utöva makt.

Ny hos Folkteatern för den här föreställningen är också Kajsa Sparrefors, praktikant från Teaterhögskolan, i rollen som det omedvetet naiva flickebarnet.

Båda glider fint in i Folkteaterns som alltid fantastiska ensemblespel.

Den enkelt möblerade scenen – där allt utspelar sig – påminner om filmskaparen Roy Anderssons stillastående kamera framför grönbleka tablåer. Där också liknande tragiska och ibland dråpliga karaktärer agerar, i sin misär eller sina fåfänga drömmerier. Existentiella frågor gestaltas men utifrån ett samhällsperspektiv snarare än individperspektiv.

Även om döden ständigt är närvarande. Livet är kort. Tre månader kvar för den ALS-sjuka kvinnan (Cecilia Wernesten). Så ”det finns alltid dom som har det sämre”, tröstar sig Scilla.

Arabella Lyons.

”Som du. Som dom. Som jag” är konstigt nog en vacker pjäs med sina gripande bilder. De skaver och skrämmer men vill lämna ljusstrimmor, öppningar.

Som jag nämnde är det samtidigt mycket text att ta till sig. Den spretar åt alltför många håll och en hel del hinner jag nog inte begripa. Björn Johanssons rollfigur är förvisso kraftfull men en gåta. Musiken är en klangbotten, gör sig inte annars märkvärdig.

Monica Wilderoth har skrivit manus och står för regin, för första gången i Gävle. I ”Som du. Som dom. Som jag” finns mindre av den publikmedvetna energi som brukar strömma ur Folkteaterns uppsättningar. Det krävs mer uppmärksamhet av oss åskådare den här gången. För att vi inte bara ska bli mottagare av en trovärdig illustration av hur det känns att vara på botten och känna sig värdelös.

Folkteaterns

Fakta: "Som du. Som dom. Som jag", skriven och regisserad för Folkteatern Gävleborg av Monica Wilderoth. Scenografi: Hanna Cecilia Lindkvist. Musik: David Lehnberg och Viktor Zeidner. Skådespelare: Björn Johansson, Alexander Jubell, David Lehnberg, Arabella Lyons, Anna Pareto, Martin Pareto, Kajsa Sparrefors, Cecilia Wernesten, Viktor Zeidner, Alexandra Zetterberg Ehn. Premiär på Folkteater i Gävle 22 oktober 2016.

Annons