Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Det svänger, Jill Johnson

Det är en ovanlig konstellation som står på scenen i Sandviken denna fredagskväll, då Jill Johnson ger konsert tillsammans med Sandviken Big Band.

Annons

Konserten bygger på albumet Songs for daddy, som Jill Johnson släppte 2014. På det har hon tillfälligt lämnat sin musikaliska hemmaplan countryn, för att i stället sjunga den musik hon hörde som barn och som hennes pappa älskade. Det är evergreens från den amerikanska sångboken, samtliga arrangerade av kvällens dirigent Anders Berglund.

Tyngdpunkten ligger på musik från 50- talet och vi får höra klassiker som framförts av artister som Peggy Lee, Dean Martin och Nat King Cole. Men framför allt får vi höra sånger från Frank Sinatras repertoar. Och eftersom han, enligt Anders Berglund, gjorde om alla låtar till swing, så blir det mycket av den varan.

Och visst svänger det om Sandviken Big Band och Jill Johnson, så mycket att det som publik är svårt att sitta still. I bandet finns många skickliga musiker som turas om att göra solistiska insatser i låtarna och det är ingen överdrift att säga att de delar scenen på lika villkor med Jill Johnson, som också gör en fin insats. Dock verkar hon ha röstproblem i kväll, speciellt i början av konserten. (Kanske är det en förkylning som spökar?)

Annars gör Jill Johnson bra ifrån sig som jazzsångerska. Vokalt är hon alltså inte på topp denna kväll, men vad gäller rytm och tonträff imponerar hon och det märks att hon har en stor kärlek till genren. Kanske är det allra bästa numret den låt hon skrivit själv, som en hyllning till sin pappa, No other daddy than you. Också den ett swingnummer, som inleds med ett sordinerat trumpetsolo i dixielandstil. Här tillför den personliga texten något extra till känsla och inlevelse.

 Anders Berglund och Jill Johnson är goda vänner och det märks att de har roligt tillsammans på scenen. Det är hon som står för pratet och hon både hyllar honom och retas. Vid ett tillfälle får han ta över mikrofonen och sjunga Sinatras Come fly with me med motiveringen att tonarten är för låg för henne, något han gör med den äran.

 Efter drygt en timme är konserten slut. Publiken är nöjd och klappar in till extranummer. Det blir en finstämd version av I can’t give you anything but love, baby, som Jill Johnson framför till ackompanjemang av endast Anders Berglunds pianospel i bästa Fats Waller-stil.

Annons