Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: En konsert med två ansikten – men vi behöver inte stoppa dessa män på gränsen till England

Det är ingen liten skitsak de har gett sig på, Men On The Border och Sandvikens Symfoniorkester. Snart åker de i samlad trupp till Cambridge där de ska spela inför ett fullsatt Corn Exchange och vara huvudakten i stadens hyllning till dess mest mytomspunna son, Pink Floyd-originalmedlemmen Syd Barrett.

Annons

LÄS MER: Sandvikensuccé i England – konserten i Cambridge näst intill slutsåld månader i förväg

Men On The Border och Sandvikens Symfoniorkester framförde Syd Barrett-hyllningen

Det är inte bara en stor grej, det är också ett kvitto modell större. För ett band som vigt sin musikaliska gärning helt åt Syd Barrett så är resan till Cambridge en "peak". Eller rättare sagt "the peak" - Det kan inte bli bättre, den ultimata framgången för ett coverband – "grattis ni är bäst på just det ni gör, kom hem till er stora idol och hylla honom".

David Gale, brittisk teaterförfattare och regissör samt gammal vän till Syd Barrett, är kvällens historieberättare och symfoniorkestern lägger en stämningsfull bädd för britten att fylla med Syd Barrettska berättelser. Ett återkommande "spoken word"-inslag under konserten, ett trevligt sådant som känns äkta med tanke på hans personliga relation till huvudpersonen.

Symfoniorkestern är fläckfri under kvällen. David Gale är stadig på rösten. Men On The Border får dock en skakig och otajmad start. Det är tydligt att nerverna sitter utanpå kläderna när de gör entré.

Det är ett genrep. Det får vi inte glömma bort och det tar också ett antal låtar innan de känns någorlunda bekväma. Helt bekvämt blir det aldrig under kvällens första akt. Frontmannen Göran Nyström har inget klockrent engelskt uttal och för hans eget bästa bör han ha gitarren i famnen hela tiden. Motoriken hans verkar fallera utan den och under tredje låten "Wined and Dined" är vi farligt nära firmafest-dans på scenen. Han behöver inte ens spela på den, bara gitarren hänger på axeln känns Göran Nyström genast mer hemma på scenen.

Frontmannen Göran Nyström – inte helt bekväm utan gitarren tycker recensenten – men han bättrar på sig under kvällen.

Efter pausen händer nåt. Göran Nyström har gitarren i hand för det mesta men plötsligt behöver han den inte längre. Plötsligt är hela bandet avsevärt mer naturliga i allt de gör och betydligt mer självklara och intensiva. Jag gissar att de insåg att det inte var så läskigt det här ändå. Eller så har de glömt bort de där 1 200 biljetterna som är sålda i England. Det blir som om allt det starkaste låtmaterialet sparats till akt två även fast så inte är fallet – Syd Barretts kanske mest kända sololåt "Octopus" kör de under första akten och den känns blek.

David Gale berättar om hur albumomslaget till Pink Floyds "The Division Bell" från 1994 föreställer Syd Barrett. Det är två argumenterande ansikten som bildar en helhet – ett tredje ansikte. Lika schizofren känns den här konserten, där ena delen är sämre och den andra betydligt bättre – två vitt skilda ansikten men här finns ingen riktig helhet.

Ledgitarristen Phil Etheridge är inte bara stiligt klädd, han kan spela gitarr också.

Riktigt så enkelt och tydligt som "en bra del och en dålig" var det aldrig med Syd Barrett. Han var betydligt mer komplex än så.

Men det här är ganska enkelt och självklart: vi behöver inte stoppa dessa män på gränsen till England för att rädda Sandvikens heder. De kommer göra den gott snarare, om de kan slappna av från minut ett.

"A summer of love" med Men On The Border och Sandvikens symfoniorkester

Också medverkande: David Gale, Jan Stumsner (gitarr) och Peter Holmstedt (bas) från dalabandet P-Floyd.

Kulturcentrum, Sandviken

24 september

Betyg: 3 av 5

Odd Westby och David Parkin.

David Gale, en vän till den mytomspunne Syd Barrett, agerade historieberättare.

Annons