Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Vilken cool kattfest!

Arbetarbladet Kultur recenserar kattkomedin "S*Munditia Devon Rex" som hade premiär på Folkteatern i Gävle på lördagen.

Annons

Det är bara att säga mjau! Vilken katt-astrofalt kul – och konstig kattkomedi. Men ingen begriper sig på katter, så varför skulle en begripa sig på en kattpjäs?

Och strunt samma. För den får en faktiskt att gå hem och fundera lite över förhållandet mellan människa och djur. Vad är egentligen mest perverst – att förenas med en främmande varelse eller att äga den?

Alexandra Zetterberg Ehn mot Metropolisinspirerad kuliss.

Alltså, mer än välkommen till katteriet där 30-åriga Ingrid fått praktikjobb på kontoret men utnyttjas av dess demoniska ägarinna till att städa bort kattskit med tandborste, samt uppvaktas av en liderlig raskatthanne.

Det vill sig inte bättre än att Ingrid (Anna Pareto) blir gravid eller då kanske snarare dräktig. Allt går rasande snabbt i den här sagan. Efter bara några veckor är magen ofantlig.

Samtidigt finns ytterligare en berättelse som kretsar kring Ingrids pappa. Han är som hon på överblivna kartan fast låtsas hipp och ungdomlig. Att dejta i hopp om ny kärlek, att längta efter barnbarn, att åldras – det är liksom en annan tråd. Den hänger löst men hjälper onekligen till att fylla ut föreställningen. Det kommer till pass, den är, inklusive paus, nära tre timmar lång.

Björn Johansson gör show av en raskatt-tävling.

Men nog om vad som händer. Det är formen som är viktig. Mycket av spänningen ligger i hur i hela friden utvecklingen ska gestaltas. Vad har Ingrid i magen? Ska vi verkligen få se en kattförlossning?

Scenografin, scenlösningarna och de extravaganta svartvita kostymerna är alltihop coolt som en jazzkatt. Vi är på teater och verkligen på teater. Underhållning, maestro!

Alexandra Zetterberg Ehns katteriägare riktar sitt sluga leende till publiken för att få den med på noterna, hon puffar rökringar och svassar som en utstuderad cabaréartist. En rysligt viktig del av helheten är för övrigt Joakim Simonsson, pianisten som för föreställningen framåt med sitt stunsiga stumfilmsackompanjemang.

Formen är också utstuderat kattformig, förstås. I så gott som varje detalj. En flyttbar Metropolis-kuliss fungerar som kattrike och blir helt underbart välutnyttjad. Massan av katter representeras av heliumballonger. Vissa scener sänds live på tv-skärmar inifrån ett hus.

Anna Pareto drabbas av pajkastning i rollen som Ingrid.

Andra teaterformer som utnyttjas är fars och lustspel; smäll i dörrar och grädde i fejan. Inte heller saknas tragedi; Omid Khansari gör en rörande, livssnubblande farsa.

Och allra snyggaste avsnittet i detta sceniska examensprov: det ödesmättade sångstycket av en jamande kör.

Själva texten lever som mest i beskrivningarna av raskattsvärlden. Det fjäskas för avelshannen Efraim som får sina dyrbara intima delar insmorda med mandelolja. ”Morrhårens perfekta krusning” beundras.

”S*Munditia Devon Rex” är gjord av ett gäng studenter från Stockholms konstnärliga högskola. De har fått tillgång till Folkteaterns teatermaskineri och till Folkteaterns folk.

Och de har verkligen tagit för sig. Regissören Marie Nikazm Bakken låter dessutom skådespelarna svettas. Intressant förresten att alla fyra får ungefär jämbördigt utrymme. Till teaterglädjen i ”S*Munditia Devon Rex” hör att få se dem ta ut svängarna.

Om det märks att det är en ”skoluppsättning”? På sätt och vis. I överförtjusningen över alla möjligheter och påhitt. I den totala bekymmerslösheten över bristen på något slags konsekvens. Men ska man ställa till med en storslaget surrealistisk kattfest så ska man.Det är definitivt en del av behållningen att bli smittad av denna lust.

Anna Pareto och Alexandra Zetterberg Ehn i

Ingrids pappa Jamie (Omed Khansari) mår dåligt trots sin träningsmani och morötter.

Raskatten Efraim och kattuppfödaren som spelas av Alexandra Zetterberg Ehn.

Fakta: "S*Munditia Devon Rex – en kattpjäs" av Folkteatern Gävleborg i samarbete med Stockholms konstnärliga högskola. Regi: Marie Nikazm Bakken. Dramatik: Elsa Berggren. Med: Björn Johansson, Omid Khansari, Anna Pareto, Alexandra Zetterberg Ehn. Pianist: Joakim Simonsson. Scenograf: Tone Aminda Lund. Mask: Terje Rødsjø, Jessica Hedin. Ljus: Ann-Marie Fritiofsson. Ljud: Robin Af Ekenstam. Scen: Folkteatern, Gävle. Premiär: 22 april 2017.

Annons