Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen riskerar spara människor till döds

Annons

En 55-årig kvinna dog på en handikapptoalett på en galleria i Malmö. Hon var i behov av assistans men hade fått antalet timmar nedskuret.

Under helgen den 1 oktober dog en kvinna på en handikapptoalett i gallerian Hansa i Malmö. På måndagen skickade Neuroförbundet ut ett pressmeddelande till landets nyhetsredaktioner som inte är något annat än hjärtskärande.

Den 55-åriga kvinnan som dog hade MS. Hon var medlem i Neuroförbundet och hade assistans. Hon var i Malmö för att gå på Neuroförbundets konferens men hennes assistans hade skurits ner för just toalettbesök och också dusch, så hon tvingades åka till Malmö utan en assistent. Detta trots att kvinnan blivit sämre i sin sjukdom och dessutom kunde styrka sitt ökade hjälpbehov med läkarintyg enligt Aftonbladet som talat med kvinnans anhöriga.

Den 55-åriga kvinnan hade nära och kära som brydde sig om henne. Hon dog ensam på en toalett efter att ha fallit. Hennes dotter letade efter henne och ringde såväl sjukhus som polisen i ett försök att hitta sin mamma uppger Aftonbladet. Det hade dottern sluppit om mamman hade fått den assistans hon behövde.

Att någon skall behöva dö ensam på en toalett därför att personen ifråga inte får den assistans hon behöver är inte värdigt. Men det är resultatet av en politik där regeringen vill omdirigera insatser till andra än just assistans. I utredningsdirektiven till assistansutredningen skriver regeringen bland annat om den tekniska utvecklingen som ju går så fort. Detta trots att andra insatser och digitala tjänser inte hjälper den som behöver assistans vid ett toalettbesök. Då hjälper bara en annan människas händer.

Fallet med den 55-åriga kvinnan som så tragiskt dog ensam på en toalett i en galleria i Malmö visar så väldigt tydligt hur viktig den personliga assistansen är och vad den faktiskt handlar om. Personlig assistans är inte någon form av lyxservice. Den är inte till för andra än människor i stort behov av stöd och hjälp. Men inte ens dessa får alltid den hjälp de behöver. Försäkringskassans uppdrag är nu att minska antalet assistanstimmar. Utredningen som tillsats har i uppdrag att minska på assistansen. Trots att det handlar om liv och död. Om att kunna gå på toaletten, om att kommunicera med sin omgivning, om att kunna delta vid en konferens med Neuroförbundet, om att få den hjälp som krävs för att både överleva och leva. Men det handlar också om anhöriga som slipper känna oro, om inte helt, så i alla fall för att det skall hända något allvarligt utan att någon finns i närheten som kan hjälpa.

Det samhället utsatt den 55-åriga kvinnan och hennes anhöriga för är oförlåtligt. För även om den förlorade assistanstiden inte nödvändigtvis direkt kan anses vara vad som ledde till kvinnans död, kommer de anhöriga tvingas leva med vetskapen om att hon kanske hade varit vid livet om hon bara hade fått den assistanstid hon faktiskt behövde.

Till Aftonbladet sade kvinnans assistent följande om dödsfallet:

"Hon dog i en hängande ställning. Hon hamnade i en position som hon inte kunde ta sig ur."

Det är därför människor har assistans. För att få hjälp med vad de inte själva klarar.

Det är den hjälpen regeringen vill spara på.

Det finns inga ord som kan sägas eller skrivas som ger den 55-åriga kvinnan livet tillbaka eller trösta en dotter som förlorat sin mamma .

Vad regeringen däremot kan göra, är att sätta stopp för det vansinne man gjort till sin politik ifråga om assistansen.

Annons