Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rickard Olsson: Vilken uppväxt – disco varje lunch

Annons

Friendship is a soul living in two bodies, vänskap är en själ som lever i två kroppar, så stod det på ett sms jag fick häromdagen från en vän i Mumbai.

Så är det faktiskt, tänkte jag. Beviset upplevde jag väldigt starkt förra veckan då vi, efter ungefär 30 år (fan, va tiden går fort nuförtiden) återsågs med den showgrupp vi hade på fritidsgården Träffen i Sätra, en fritidsgård som var vårt andra hem. Jag var på Träffen 5-6 kvällar i veckan och varje lunchrast på lunchdiscot.

Jag vet inte hur det är på fritidsgårdarna idag men då, tidigt 80-tal, betydde fritidsgården nattinnebandyturneringar, frågesport, biljard, pingis, musikrum, filmvisning, marathondisco, showgrupper, livekonserter, flipperspel och en hel del annat som jag inte minns. Det var på fritidsgården det hände. Det var där man måste vara, det var dåtidens internet. Det var Facebook med extra allt.

Ni får säga vad ni vill men Träffen var kronjuvelen i kommunens bukett av fritidsgårdar. Tjejer och killar kom från Andersberg och Bomhus för att hänga på Träffen. Där fanns dom tuffa moppekillarna Tobba och Örat och allt vad dom kallades, med sina trimmade Zündapp KS50, där fanns discokillar och discotjejer, sportisarna åsså, Örnie.

Örnie var i en klass för sig. Fritidsgårdens Adonis.

När Örnie kom in på Träffen gick allt som i slow motion och allas blickar föll på honom. När Örnie hade allas blickar på sig drog han långsamt handen genom sitt fönade hår, alla tjejer ryste av välbehag och killarna gnisslade tänder. Örnie spelade i en helt annan liga än vi andra. Han var liksom Zlatan och vi andra var Gothia Cup. Liksom en påfågel putsar sina fjädrar såg Örnie till att alltid vara fönad, struken och lukta gott. I dag, 30 år senare, pratar man om manlig grooming. Det är troligen så att det var Örnie som uppfann den. Tjejer tog till och med bussen från andra stadsdelar och fritidsgårdar bara för att kolla om ryktet stämde om Örnies skönhet.

Inför återföreningen av showgruppen var jag såklart lite spänd och nervös. Hade vi överhuvudtaget något att prata om i dag, 2015, vi hade ju inte setts sedan någon gång 84´. Det var liksom upplagt för dålig stämning. Men det visade sig vara en onödig oro. Jag har inte skrattat så mycket och känt sådan gemenskap sedan Brynäs spöade Skellefteå och tog SM guld 2012.

13 personer med gemensamma minnen från fritidsgårdarnas fritidsgård gjorde att kvällen försvann med skrattets hastighet. Örnie var såklart där, mindre hårgelé och mer underhudsfett, 30 år äldre men ack, en så stilig karl.

I dag finns inte många fritidsgårdar kvar i Sverige. Kommunerna stängde dom flesta under 90-talet. Eller så drog man in pengar så det var svårt att driva attraherande verksamhet. Tonåringarna har sällan eller aldrig någon stark röst, där är det lätt att spara in eftersom ingen för deras talan. I gengäld får man betala med en massa sönderslagna busskurer.

När någon idiot till präktighetsminister ville dra in lunchdiscot på Träffen gick HELA skolan, ungefär 900 elever till Sätra Centrum och sittstrejkade varje lunch i några dagar innan dom vuxna tog sitt förnuft till fånga. Tänk vilken uppväxt ändå, dansa disco varje lunchrast hela 7:an 8:an och 9:an. Undrar vad ungdomarna gör på lunchen dag? Jag får googla på det!

Annons