Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rika män ska inte vara budgetvinnare

Annons

Enligt Magdalena Andersson själv är budgeten regeringen nu lägger en budget för att bygga samhället starkare. I själva verket handlar det hela snarare om en budget som bygger män och i synnerhet rika män starkare. Hela två tredjedelar av reformutrymmet kommer gå till män, en tredjedel av dem till rika män.

Att avskaffandet av värnskatten är en tung post som styr budgeten i denna riktning vet vi redan. Och under tisdagen konstaterade Magdalena Andersson också vid en pressträff att Socialdemokraterna inte hade avskaffat värnskatten om man själva hade fått bestämma. Men man bestämmer inte själv, och därför blir resultatet också en budget som inte utgör det tydliga besked om ett starkare samhälle som Magdalena Andersson själv hävdar utan en budget där hela två tredjedelar av reformpengarna hamnar i fickorna på landets män och främst de välbeställda männen.

Liberalerna, som en gång stod för jämställdhet, är det parti som drivit igenom avskaffandet av värnskatten, som betalas av de som tjänar över 703 000 kronor. Det är usel politik som inte tjänar vare sig jämlikheten eller jämställdheten. Särskilt inte i ett land där kvinnornas inkomster bara är 76 procent av männens. Men det struntar Liberalerna uppenbarligen i.

Överskottsmål och utgiftstak är något som under hela Magdalena Andersson tid som finansminister stått i fokus. Det finanspolitiska ramverket tjänar numera Sverige illa, men upphöjs trots det till en överideologi. För detta har Andersson och regeringen också fått stark kritik eftersom det omöjliggjort reformer många upplever är nödvändiga för att bland annat stärka sjukvården och skolan. Den som vill förstå Socialdemokraternas dilemma behöver därför inte bara titta på det parlamentariska läget, utan också på just förhållningssättet till överskottsmål och utgiftstak.

Budgetdisciplin, som det så fint heter, löser problem i den ena änden, ingen vill ha politiker som beter sig som ekonomiska idioter med statsbudgeten, men skapar problem i den andra, genom att göra det finanspolitiska ramverket viktigare än att utveckla Sverige. Det syns även i den budget som nu lagts.

För budgetdisciplin är bland annat vad som gör att Socialdemokraterna hellre talar om hur brotten skall hanteras, än hur brottens orsaker skall hanteras. Det ena kräver tydliga, mätbara och relativt billiga reformer som ger snabbt resultat. Det andra kräver en bredd av reformer, där mätbarheten ofta är låg och kostnaderna höga. För hur mäter man en samhällskonstruktion som genom skolpolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadsreformer och fungerande ungdomsverksamhet leder fram till att en ung kille inte hamnar i ett gäng utan istället väljer att fokusera på skolan eller skaffar sig ett jobb? Det är onekligen långt enklare att som politiker peka på 1700 antagna till polisutbildningen och konstatera att man vidtagit åtgärder mot brott. Inte minst inför de som själva aldrig satt sin fot i gängstyrda områden i Sverige.

Magdalena Andersson är finansminister, men det skulle tjäna både henne och Socialdemokraterna att låta mer som en socialminister.

Att man är duktig på att hålla överskottsmål och utgiftstak och gillar att kompromissa så mycket att man kompromissar bort snart sagt all socialdemokratisk politik är inte något att vara stolt över.

Det är bara sorgligt.

Och det är inte bra för Sverige.