Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: Ännu en tidning som dör

Massmedier

Annons

Den socialdemokratiska tidningen med två editioner, Östra Småland och Nyheterna i Oskarshamn, läggs ned. Det meddelade dess ägare mediekoncernen Gota Media, som äger flera tidningar i Götaland, måndag 25/11. Minst 14 anställda och tre vikarier förlorar jobben.

Naturligtvis är det tråkigt att en pressröst försvinner, med minskad lokalbevakning och mångfald i medie- och tidningsutbudet lokalt i sin region som följd. Tidningarna blev båda mer än 90 år gamla.

Händelsen är en slags slutpunkt i en lång medieutveckling med färre tidningar. För cirka 100 år sedan fanns nämligen en partipress. I varje stad eller region fanns flera tidningar, varav en var liberal och frihandelsvänlig och en var konservativ och protektionistiskt inritad.

I denna befintliga partipress med minst två politiska inriktningar startades de socialdemokratiska tidningarna årtiondena runt 1900, bland annat Arbetarbladet. I början hade lokala tidningar utöver lokala nyheter också mycket av riks- och utrikesnyheter. Ingen TV eller radio fanns på den tiden som kunde förmedla sådana nyheter.

Radion kom sedan, från 1920-talet. Men pressen var sig ganska lik under 20-, 30- och 40-talen, ofta med tre tidningar i varje stad som var av en residensstads storlek: en liberal, en konservativ och en socialdemokratisk tidning.

Men en tidningsdöd var under uppsegling och slog efter hand ut mindre tidningar. Annonserna, och med dem lönsamheten, hamnade successivt hos varje orts stora morgontidning.

Under 20 år från 40-talet till 60-talet försvann runt 70 tidningar. De lades ned eller slogs ihop. De var nästan alla borgerliga. Knappt tio tidningar som lades ned var socialdemokratiska.

Runt 1970 fanns i de drygt 20 residensstäderna och några städer till en stor borgerlig tidning och en liten socialdemokratisk. Och en del små städer hade bara en lokaltidning, som nästan alltid var borgerlig.

Ett statligt presstöd infördes 1971. I residensstäderna utanför Stockholm kom stödet att gå till främst socialdemokratiska morgontidningar. De var mindre på varje ort (vanligen residensstad) där de gavs ut men ofta hade ett landskap eller län som sitt spridnings- och bevakningsområde.

I Stockholm fick däremot moderata Svenska Dagbladet detta statliga stöd och i Malmö centerpartistiska Skånska Dagbladet utöver socialdemokratiska Arbetet. Liberala morgontidningar var störst där, Dagens Nyheter respektive Sydsvenskan.

Presstödet gjorde att strukturen med två tidningar i nästan alla residensstäder bestod i några årtionden.

Nästan alla S-tidningar samlades runt 1970 i bolaget A-pressen, och ägdes av S och LO. Dess ekonomi var svag. När 90-talets lågkonjunktur satte in från 1990 blev ekonomiska läget akut.

I början av 1992 gick A-pressen i konkurs. Den var då Sveriges näst största tidningsägare efter Bonnier. S-morgontidningarna fick sedan regionala ägare, ofta med arbetarrörelsen som hel- eller delägare i olika grad. De orkade dock inte ekonomiskt med ägarskapet i mer än cirka ett årtionde.

En efter en fick S-tidningarna sin lokala större konkurrents ägare som sin ägare, först ofta delvis men sedan helt. Arbetarrörelsen, varken centralt eller regionalt, klarade inte ekonomiskt av att äga och driva tidningar. De ekonomiska ansträngningarna och riskerna var för stora.

En lång, viktig och arbetsam färd med tidningsutgivning kom i Östra Smålands fall nu att nå sitt slut. Det skedde i ett medielandskap som antagligen är tuffare än någonsin

Uppslutningen för tidningarna fanns hos många i varje region där de fanns. Men uppslutningen var sakta men säkert i dalande.

Koncernägarna kunde första åren rationalisera och effektivisera de S-tidningar som de blivit ägare av. Men till slut nås vägs ände. I Östra Smålands fall med förlust med många miljoner kronor per år, trots statligt presstöd, i nästan tio år med Gota Media som ägare och täckare av förluster.

Där hamnade Östra Småland och Nyheterna, tyvärr. Detta trots en åsiktsbildning och journalistisk bevakning som var betydelsefull, inte minst för att ge en regional mångfald.

En lång, viktig och arbetsam färd med tidningsutgivning kom i Östra Smålands fall nu att nå sitt slut. Det skedde i ett medielandskap som antagligen är tuffare än någonsin, ekonomiskt och om publikens intresse och uppmärksamhet.