Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: Fel med ett ärvt ämbete

Monarkin

På juldagen håller Kungen, Carl XVI Gustaf, ett jultal varje år. Det skedde även 2019. Kungens framträdande ger anledning att fundera över Sveriges statsskick och författning. För ganska få tänker nog på att Kungen är Sveriges statschef. Ja, en del kanske inte känner till vad en statschef är för något.

Alla länder har nämligen en statschef. Men ämbetet har en stor spännvidd i innehåll och kan medföra väldigt olika saker och makt i olika länder.

Man kan börja i änden statsskick för de är bara två. Antingen är ett land en republik eller så är det en monarki. Av Skandinaviens fem större länder är två republiker, Finland och Island, och tre monarkier. Utöver vårt land är de Norge och Danmark.

I världen dominerar republikerna i antal. Monarkierna är färre och finns i Europa, men även i några andra länder runt om i världen.

Att observera är att både en demokrati och en diktatur kan ha både republik och monarki som statsskick. I en diktatur som är monarki är följdriktigt en monark, kung eller drottning, diktator.

I en demokrati kan i en republik en president ha väldigt olika mycket makt. I många republiker har presidenten väldigt lite makt, exempelvis i Tyskland, Österrike eller Israel.

I en del demokratiska republiker har presidenten en viss makt, ofta särskilt på det utrikespolitiska området, exempelvis i Finland.

Och slutligen finns det demokratiska republiker där presidenten har stor makt, som i Frankrike och USA. I USA är dessutom presidenten också regeringschef.

I USA kan presidenten och dennes regering, ofta kallad administration, komma från ett parti. Samtidigt kan ett annat parti ha majoritet i den ena av representanthuset och senaten eller i båda, som sammantaget ofta kallas kongressen. Lättast att förverkliga sin politik har en president i USA och dennes regering om dess parti har majoritet i kongressens båda kammare.

I Frankrike finns en regeringschef, premiärministern, som väljs av parlamentet, nationalförsamlingen, och ibland kan komma från ett annat parti än det parti som presidenten tillhör.

En president kan vara folkvald i ett särskilt val, vilket är fallet i exempelvis länder med både mäktiga presidentämbeten och länder där presidentposten inte innehåller så mycket makt.

En president kan också utses indirekt, alltså av parlamentet. I de fallen är det i regel fråga om en president med liten makt.

Jag tycker att det är fel att den som har ett politiskt ämbete i en nation, posten som statschef, är en person som inte är vald av folket utan som har erhållit ämbetet genom arv.

Men jag kan medge att det kan finnas argument för ett statsskick som monarki, som att det kan ge kontinuitet, innebära en tradition och ha en historik som kan vara värdefull att behålla. Och att en monark som har nästan ingen makt och bara ceremoniella, symboliska uppgifter kan bidra till uppslutning, enighet och sammanhållning i ett land.

Hur sympatisk Carl XVI Gustaf än är och genomför sina uppgifter som statschef på ett bra sätt så är det fel att ett politiskt ämbete ärvs i en demokrati.

Men att ett politiskt ämbete ärvs är principiellt fel i en demokrati och väger tyngre än de argumenten, anser jag ändå.

Carl XVI Gustaf är alltså Sveriges statschef. Monarken, Kungen, är utan formell makt, utöver några symboliska och ceremoniella uppgifter. I Sverige ligger den politiska makten hos regeringschefen, dennes regering samt hos riksdagen.

Om Sverige trots allt har en monark som statschef så sköter Kungen sina uppgifter som statschef på ett godkänt sätt med alla rimliga mått mätt.

Men även om han formellt nästan inte har någon politisk makt så har Kungen dock ett visst informellt, opinionsbildande inflytande i dagens svenska samhälle. Kungen är också en person med en väldigt hög status och samhällsposition i Sverige.

Kungen som statschef ska ena och hålla samman nationen och företräda alla i landet. Kungen är dock en makthavare i någon mening, utifrån sin position och status och har ärvt sitt ämbete.

Hur sympatisk Carl XVI Gustaf än är och genomför sina uppgifter som statschef på ett bra sätt så är det fel att ett politiskt ämbete ärvs i en demokrati.