Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: Kampanjmakares julafton

USA i svenska medier

Valen i Demokraterna i USA om vem som ska bli presidentkandidat får stor uppmärksamhet i Sverige och medierna här. Men val i andra länder, även nära Sverige, får mindre uppmärksamhet. Exempelvis parlamentsvalet i Israel 2 mars passerade ganska obemärkt.

Man kan fråga sig hur det kan komma sig? Svaret har flera delar. Några rör att USA är ett stort land invånarmässigt och är en militär och ekonomisk stormakt vars agerande påverkar även Sverige.

Men det omfattande medieutbudet i USA och dess fokus på politik, och att det förmedlas till medier i länder som Sverige, gör det lätt att ta upp i nyheter i Sverige.

Till detta kommer en populärkulturell faktor. Både fiktiva och dokumentära (riktiga) skildringar av USA, dess samhälle och politik, i tv-serier och filmer gör att det finns stor kännedom om USA i Sverige.

För många svenskar är kännedomen större om USA och politiken där än vad den är om nordiska grannländer eller nära liggande stora länder, som Tyskland.

Politiker, åsiktsbildare, statsvetare och de som är mycket intresserade av politik följer gärna val som är i USA. Det beror på att det mesta av det som är nytt på området val och valkampanjer kommer där. Det går det att lära sig av och använda på hemmaplan.

Det går att räkna upp flera exempel. Det främsta på senare år är användningen av annonser på Facebook i presidentvalet 2016 av Republikanerna och Donald Trumps kampanj, som bidrog till valsegern och knappa vinster i stater som Michigan.

I USA är det öppet att ställa upp i val i ett av de två stora partierna. Kandidaterna blir därmed många. De måste sållas ut till en kandidat eftersom nästan alla ämbetens val är i enpersoners valkretsar, som till ledamöter i församlingar till ytterst president i landet.

Valen sker i två steg: primärval i partiet och allmänna valet mot andra partier och deras kandidater (ofta bara ett stort annat parti och dess kandidat) om ämbetet.

Det är kampanjen i Demokraterna om presidentkandidat som vi sett senaste tiden, med supertisdagen 3 mars och ytterligare val i flera stater tisdag 10 mars och några gånger till därefter.

Kandidaterna var länge många om att bli Demokraternas presidentkandidat. Nu är ett fåtal kvar.

Att ha en folklig rörelse bakom sig är bra för en kandidat. Av de i Demokraterna har nästan bara Bernie Sanders det. Rörelsen utgörs dock främst av unga, välutbildade, latinamerikansk bakgrund och några till (fackliga, låginkomsttagare). Det är bra i sig, men inte tillräckligt brett.

I alla partier finns en partielit. Den, i båda stora partierna i USA, har dåligt rykte bland folk. Det är så särskilt USA.

Avgörande i valkampanjer är många faktorer. De kan vara de frågor en kandidat driver. Och det kan vara debatter och insatser av kandidater.

Av betydelse kan också vara pengar att driva kampanj med. Det kan dock variera. Å ena sidan behövs en viss del pengar för en någorlunda stor organisation och kampanj. Men mycket pengar kan inte givet ge effekt.

Mångmiljardären Michael Bloombergs stora satsning visar att mycket pengar inte garanterar en valseger.

Varje land har sitt valsystem, som ger ramarna att agera inom. I USA är det oftast relativ majoritet som är avgörande. Det räcker att vara störst, även om man inte får en majoritet av rösterna.

Om det är många kandidater kan en som är större än andra vinna. Men om kandidaterna blir färre krävs mer röster för att vinna.

I USA finns speciella omständigheter gällande val, som att man måste registrera sig för att rösta och registrera sig som anhängare av ett parti eller som oberoende väljare.

Är det bara medieutbudets fel, eller beror det även på egna intresset, att Bernie Sanders, Joe Biden, Elizabeth Warren, Mike Bloomberg och Pete Buttigieg är mer kända än Erna Solberg, Sauli Niinistö, Sanna Marin, Mette Frederiksen och Benny Gantz?

Antalet vallokaler kan också ha betydelse. I vissa stater är de få, särskilt i områden med många fattiga och det är ofta områden där många färgade bor: svarta eller latinamerikansk bakgrund.

Vallagarna gällande det mesta i val i USA beslutas av delstaterna. Högsta domstolen kan ge vissa ramar, men inte mer. Möjligheterna att förtidsrösta kan också variera.

I USA kan framgång leda till framgång. I Joe Bidens fall ledde hans vinst i South Carolina några dagar före supertisdagen till att han fick vind i seglen, momentum. Biden vann sedan i merparten av de 14 stater som röstade på supertisdagen. Han gynnades dock av att kandidater med liknande politik som hans hoppade av innan supertisdagen.

Det finns alltså mycket intressant att ta del av från USA och primärvalen i Demokraterna om presidentkandidat.

En viss självrannsakan kanske svenska mediekonsumeter, tillika väljare, bör idka. Är det bara medieutbudets fel, eller beror det även på egna intresset, att Bernie Sanders, Joe Biden, Elizabeth Warren, Mike Bloomberg och Pete Buttigieg är mer kända än Erna Solberg, Sauli Niinistö, Sanna Marin, Mette Frederiksen och Benny Gantz?