Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: Skolnedläggningars tid

Små och stora skolor

Annons

Kanske går det att säga att det är en skolnedläggningarnas tid nu. Runt om i landet är det i alla fall många små skolor som ska upphöra med sin verksamhet. Detta om de för skolorna ansvariga kommunpolitikerna får som de vill.

Det gäller inte bara i invånarmässigt små, och ibland ytmässigt stora, kommuner utan även i residensstädernas kommuner. I dem borde det finnas befolkningsunderlag för de små skolorna. Nästan alla residensstäders kommuner har nämligen ökat i invånarantal de senaste 15, 20 åren.

Mindre skolor läggs inte ned bara på glesbygden utan också nära städers centrum. Man kan fråga sig vad denna trend beror på.

Trenden har även i hög grad kommit i centrum för samhällsdebatten. Det beror nog på att nedläggning av en mindre skola blir en del av en minskning av både de offentliga och privata sektorernas närvaro i landets glesare befolkade områden.

De senaste 15, 20 åren och nu har en rad inrättningar försvunnit eller kommer att försvinna. Polisstationer, postkontor, apotek, sjukhus och deras avdelningar som BB och akutkirurgi, tingsrätter, apotek, arbetsförmedling, ja listan kan göras lång. Till det kommer neddragning eller försvinnande av privata verksamheter, som butik, mack, bankkontor och en del annat.

Hade det inte varit in- och neddragning på en massa andra områden kanske nedläggning av de små skolorna hade passerat mer obemärkt och med mindre av protester från lokalbefolkningen.

För just skolor vill lokala befolkningen, inte minst skolbarnens föräldrar, ha. En skola nära där de bor, i alla fall en skola för de lägre årskurserna. Skolvägen, ja skolfärden, blir annars vanligen väldigt lång och kanske riskfylld med trafik vid väg där skolbussens hållplats är.

De styrande kommunpolitikerna är säkert medvetna om dessa faktorer. De vill dock gärna ha större skolenheter, eftersom de har en rad stordriftsfördelar. De har vanligen rationella, ändamålsenliga planlösningar för sina lokaler. De har en slags kritisk massa med fler lärare och det gör dem attraktivare för att få nya lärare att jobba där. Och dessa ofta nyare eller välunderhållna skolbyggnader är lättare och billigare att klara drift- och underhåll på.

Det här blir till övertygande argument för de politiker som fattar beslut om skolans, dess lokalers, utformning i kommunen. Dessa faktorer går det att räkna pengar på. Det gör det inte på sådant som oro för små barns långa och delvis trafikfarliga (eller upplevda sådana) skolväg. Hårda fakta i form av ekonomiska kalkyler står mot känsloargument som inte går att belägga med fakta och siffror lika lätt.

I sammanhanget kan man påminna om att det varit en lång process med koncentration av skolor och nedläggning av de små skolorna, som fram till åren runt 1960 ofta var en i varje by. På 60-talet byggdes ofta en större skola, vanligen i tegel med skolgård och gymnastiksal, för kanske tidigare ett halvdussin byskolor. De flesta skolbarn kom att skjutsas dit med buss.

I en annan tid, med en annan samhällsutveckling, är det inte säkert att exakt samma skeende med att flera små skolor ersätts av ett fåtal större längre bort hade gett samma känslor hos de berörda.

På den tiden växte och expanderade både offentlig och privat sektor. Att den ofta trånga, nedgångna byskolan lades ned och ersattes av en större, ljusare, rationellt utformad skolbyggnad mötte inte motstånd annat än kanske marginellt, och knappt ens det. Det sågs som en del av en logisk utveckling och ett framsteg i samhällsutvecklingen.

Vid samma tid byggdes vägnät, bostäder, stadscentrum och annat ut och större sjukhus och vårdcentraler anlades. I dag är läget annorlunda.

Nu ses nedläggning av en mindre skola som en del av en avveckling av en bygd eller en del av en kommun. Eller som en ökad risk för att så ska ske. Det leder till en känsla av att detta med den mindre skolans upphörande och i stället skolskjuts av ofta små barn till en större skola längre bort är fel och en dålig utveckling.

Att det kan bli en bättre pedagogik, bra lärare och bra lokaler hjälper inte. Det känns ändå fel för många, både elever och deras föräldrar och övrig allmänhet.

I en annan tid, med en annan samhällsutveckling, är det inte säkert att exakt samma skeende med att flera små skolor ersätts av ett fåtal större längre bort hade gett samma känslor hos de berörda. Och lett till ett påtagligt motstånd mot förändringen.