Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Romer, atleter och ATG

Annons

För några år sedan skrev migrationsminister Tobias Billström på DN-Debatt: ”Ställ tydligare krav på våra invandrare”. Ett eko från Danmark, eller Frankrike och Italien. De svenska liberalerna kompletterade med språkkrav och uppmaningar till alla flyktingar som sökt skydd i Sverige, anpassa er. De som ertappas med enklare brott förs ut ur landet.

Liberaler till höger spelar medvetet på främlingsfientlighet, öppen eller den som gror under ytan. Fördomar och inskränkthet lyfts fram som naturliga inslag i debatten. Några folkpartister öppnar för samarbete med Sverigedemokraterna. Gefle Dagblad var inne på den linjen; kanske nödvändigt om regeringsmakten stod på spel.

I går överlämnade en tidigare liberal ledare, Maria Leissner en rapport om romerna i Sverige. Dyster läsning.

50 000 i utanförskap, öppen rasism och diskriminering, 80 procents arbetslöshet, utbredd analfabetism bland vuxna.

Leissner krävde radikala, eller om man så vill anständiga åtgärder och reformer för att öppna upp samhället för romerna. De är svenskar, men ändå inte. Hög tid att staten tar ansvar.

Samtidigt, i radion, röster om utvisning av romska EU-medborgare som tigger

i Sverige, trots att tiggeri inte är olagligt. Tobias Billström förklarade EU:s regler om fri rörlighet: ”De har inte skapats för att människor ska kunna resa över gränserna för att tigga. Det är inget ärligt sätt att försörja sig på”. Rätt utvisa, enligt ministern.

Det går också att säga att Billström spelar ut ännu ett mörkt kort; EU-medborgarskap gäller inte för romer. Han bekräftar Leissners ord: ”Det finns (i Sverige) en strukturell antiziganism”.

De svenska atleterna stapplar in på en tiondeplats, i bästa fall. Många anländer till målet när segrarna redan ställts upp framför teves kameror. Några löpare tycks aldrig ha deltagit i någon taktiklektion, de lägger sig först och ramlar sedan genom fältet. Tio sekunder i rampljuset, därefter hemfärd.

De beklagar sig över värmen, regnet, vindarna, skador, vätskebrist, magproblem, dåliga träningsförhållanden och otur med hundradelarna eller centimetrar.

Radions överlägsna kommentatorer låter sig inte luras så lätt, de är, inlindat, stenhårt kritiska. Några turister borde aldrig ha fått sin biljett. Namn nämns. De ger ändå höjdhopparen Linus Thörnblad godkänt, 229 skadad är nära nog en bragd.

Jag lyssnar, som alltid, på Sportradions utsända. De sänder direkt, också när TV4 lägger in reklam just när svenskar skall hoppa eller springa. Radion analyserar Klüfts misslyckande när hon i TV4 förbereder det hopp som inte nådde ända fram. Ändå ”Direkt” under TV4:s logga. Falskt. Reklamköparna styr bildvalet. Outhärdligt.

En enda invändning mot radion; Bengt Skött, som på innerplan möter de olyckliga mitt i sorgen över sina misslyckanden, borde ansa sitt vildväxande blomsterspråk.

Skött, som tycks röra sig obehindrat på de flesta västerländska språk, gör det enkla ohyggligt komplicerat, med en vokabulär som går vilse i verbala labyrinter. Bara med möda når han fram till det centrala: Varför kom du sist?

Något ängsligt väntar man på de aktivas svar; förstår de vad han säger? (Också den som har språket som arbetsredskap tvingas till absolut uppmärksamhet).

När han intervjuar på ett främmande språk mycket enklare. Men lika invecklat som alltid när han översätter sig själv till svenska.

Om några veckor lyfter jag mot Aten, en årlig ritual. Första natten på centralt hotell, tidig uppstigning, taxi till Pireus och snabbt ombord på båten. Ön ligger några timmar bort och seglatsen dit går i ljuvligt landskap, med delfiner som möjligt sällskap. Ostpaj, öl och en frappé, utan socker. Semester.

Lite mer komplicerat i år. Men all sympati till de strejkande, även om jag kan förstå varför taxi tvingas till översiktligt kvittosystem, att åkarna skall utsättas för viss konkurrens och att staten räknar sina anställda; 700 000 eller en miljon? Ännu fler? Utredning pågår.

Det internationella kapitalet formulerar regler för saneringen av den grekiska ekonomin. Kraven riktas mot löntagarna, dra åt livremmen och jobba hårdare. Även om de redan har EU:s längsta arbetstider. Svältkurer skrivs ut och fattigdomen, som omfattar 20 procent av befolkningen, växer mot

30 procent.

Den svarta ekonomin, kanske hälften av BNP, måste angripas och olagliga immigranter jagas ut ur landet. Grekland behandlar redan flyktingar med ohöljd brutalitet.

Socialistregeringen tvingas föra stenhård högerpolitik för att få fler nödlån av EU och IMF. Nya krediter skrivs ut först när ekonomin visar svarta siffror.

Mitt i det här några veckor på en paradisisk ö. Jag får väl strössla med dricks, köpa grekiskt och, så gott det går, bidra med vad jag kan för att få fart på den inhemska konsumtionen.

ATG har vänligen och oväntat försett mig med frikostig reskassa. En blygsam investering, eller riktigare, ett tillfälligt infall utan särskild kunskap eller arbetsinsats, gav sjufalt tillbaka. Inte mer än rätt, så mycket jag, genom åren, satsat på svensk idrott och trav utan att få så mycket som ett tack för den saken.

Mer läsning

Annons