Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ros och ris till filminstitutet

Svenska Filminstitutets jämställdhetssatsning har gått på röven. Kan man säga.
Deras satsning på att ge mer pengar till färre filmer har däremot funkat.

Annons

Det här pratade man om på Göteborgs Filmfestival förra helgen (nix, jag var inte där, tyvärr, men jag har läst om det).

På samma festival för några år sen satt man och deppade. De svenska filmer som gjordes var skitdåliga och ingen ville se dem. Nåt var man tvungen att göra.

Och så bestämde man sig för två saker. Att gå in med större stöd till färre filmer och att se till att könsfördelningen i filmbranschen blev jämnare. Minst 40 procent av filmerna som gjordes skulle ha en kvinnlig regissör, producent eller manusförfattare.

Och det förra har man alltså lyckats med. Färre filmer får pengar, men de får mer pengar än tidigare. Och lika många svenskar ser svensk film, trots att det alltså går upp färre svenska filmer på bio.

"Vi ser en symbios mellan resurser och kvalitet", sade filminstitutets vd Cissi Elwin Frenkel där i Göteborg förra helgen enligt en artikel från nyhetsbyrån TT Spektra.

Men institutets andra satsning, att öka andelen kvinor i filmbranschen, att göra den jämställd, helt enkelt, har inte alls funkat. Snarare tvärtom. Tittar man på det totala antalet spelfilmer som gjorts de senaste två åren så har andelen kvinnor sjunkit.

Filminstituets vd försvarar sig med att det ser värre ut bland filmerna som inte fått ståd av dem. Och att 2008 i alla fall är bättre än 2007.

Som alltid när det gäller den här frågan så blir det debatt. Där i Göteborg fanns producenten Mikael Flodell på plats och han var upprörd: "Genusperspektivet är rätt befängt när det handlar om film. Det handlar om att hitta rätt talang, och då är det absurt att titta på könsfördelning. Om en kvinna är duktig ska hon få göra film, men det är ingen rättighet – och Filminstitutet borde inte ha skyldighet att diskutera kön, bara kvalitet", drämde han till med där på seminariet enligt artikeln från TT Spektra.

Och då fattar man att Filminstitutet har en del att jobba med.

Det är klart att instituet ska diskutera kvalitet. Men jag begriper ärligt talat inte hur de ska göra det när de enligt människor som producenten Flodell ska göra det utan att diskutera kön till exempel.

Filminstituet ska förstås diskutera vad kvalitet är. Vad en bra film är. Men den diskussionen blir ju rätt meningslös om man på nåt sätt tror att kvalitet är ett fast begrepp, nåt slags Evig Sanning byggd på Förnuft (ja, just det, med såna högtidliga stora bokstäver). I analogi med det blir En Bra Film typ en film gjord av Ingmar Bergman och inga andra.

Vad man har för bild av kvalitet, och vad en bra film är, och vem som är en talangfull filmskapare, är inte nåt som man kan hitta svar på utan att ställa en massa andra frågor. Kvalititet är ett synnerligen rörligt begrepp, det som Flodell anser vara bra i dag kanske ansågs som konstigt och fel för säg 30 år sen.

Men klart är att kvalitet och idén om vad som är god kvalitet sen väldigt väldigt länge har varit ett begrepp som värderats och fyllts med innehåll i en värld där makten och därmed tolkningsföreträdet varit männens.

Alltså måste Filminstitutet diskutera kön. Nåt annat vore helt galet.

Jag hoppas att de gör det. Och att de jobbar häcken av sig för att 2009 ska bli ett bättre, mer jämställt, filmår än det förra och förrförra.

också jävligt ojämställt just nu:

Att det bara finns en kvinna med bland de 28 fotografer som tävlar om att vinna utmärkelsen Årets bild.

Mer läsning

Annons