Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Rosengelén är lika rosa som stjärten i Brakfesten

/

Alexander Smirnov i Romsen har tillagat svampsoppa åt kungen och drottningen. Varit alltiallo på Lagmansö herrgård utanför Flen. Ansvarat för såväl gårdens odlingar och gräsmattor som middagar och taffel.

Annons

I dag är han herre på sin egen gård Romsen mellan Högbacka och Tönnebro och odlar upp till två ton tomater, ett 50-tal sorter, per säsong i sitt växthus.

Här – i ett rött hus med vita knutar med två växthus, odlingar och tillhörande skog och en herrgårdsruin – bor Alexander tillsammans med sambon Margareta och parets två amstaff Bella och Izor och katterna Mourka och Leopold.

Margareta och Alexander träffades strax utanför Moskva för 18 år sen, under en jakt de båda var inbjudna till. Margareta arbetade som översättare och tolk på ett tyskt läkemedelsföretag, Alexander som fiskodlare.

Sedan 2004 bor de båda i Romsen, där Alexander sedan slutet av förra året driver Romsens Örtagård, medan Margareta arbetar på Migrationsverket i Gävle.

– Men det är Margareta som gör all marmelad, gelé och sylt, understryker Alexander.

Vi rundar växthuset och under ett knallblått parasoll, mellan växthuset och resterna av fastighetens gamla herrgård, har Margareta och Alexander dukat fram en tomat-, sylt- och svampprovning. Fast tomaterna saknas ännu, avsiktligt, för de ska strax plockas.

Alexander lotsar mig mellan raderna av tomater, Luften i växthuset är fuktig. Doften än söt. Än grön. Men också chokladbrun, ty strax får jag dofta på en rysk krimtomat. Den doftar choklad, är stor som en karlnäve, dess färg drar åt svart, och den är ”spårig” som krasseblommans fröhus.

– I Ryssland odlas flera hundra sorters tomater, här odlar vi 50, de flesta ryska, säger Alexander och berättar att det var på egna odlingar med tomater och potatis och vilda växter, såsom svamp och bär, hans landsmän klarade hungern under krigen.

Och det är tomater och grönsaker, svamp och bär, som gör att han slipper jobba i stan.

– Jag behöver utrymme och trivs med skogen och tystnaden, i stan finns för många ljud.

Alexander odlar från frö till frost. Förutom den stora ”chokladtomaten”, som är en mellanstorlek, finns här cocktail- och plommontomater, pastatomater, bifftomater i regnbågens alla färger.

Skördens volymer beror på vilka sorter Alexander odlat. Odlar han mest små får han ihop 500 kilo. Medan den skörd som domineras av ”chokladtomaten” slutar på två ton!

Margareta skär tomaterna Alexander och jag just plockat; mest Alexander för jag åt upp ”mina”; och ringlar över en ekologisk rapsolja från Mårdäng smaksatt med Romsens örter.

Det var Margaretas nya tjänst på Migrationsverket i Gävle som gjorde att Alexander efter fem års på Lagmansö Herrgård lämnade Sörmland för Gästrikland. Det var för övrigt där Alexander bjöd drottning Sylvia och kungen på karljohansvampsoppa.

Romsens örtagård startade dock med biodling.

– Han hade många samhällen, säger Margareta och ber oss gissa vad det var som satte stopp för honungsaffärerna.

– Björnen, svarar hon själv, och säger att hon kan visa fotograf Katarina resterna efter några kupor i gårdens utkant.

Svampen Alexander lagt in i olja är fast i sin konsistens då den av oljan fått mer kropp än om den legat i vatten. Blodriskan han lagt i ättika och socker är så smakrik i sig själv att den inte behöver några extra kryddor. På bordet finns också inläggningar på tratt- och gul kantarell, och honungsskivling. För både gårdsförsäljning och försäljning hos Ekonära i Gävle och Diléns saluhall i Valbo.

Alexander odlar även basilika. Storbladlig och småbladig. Med taggiga blad och släta. Illande gröna och mörklila.

Den sort Margareta valt till tomatprovningen är pepprig och mintig, och mindre parfymerad än den gröna vi andra köper i affär´n, och smakar ”Romsen”.

En av skogens mer rara invånare, vårens första späda granskott, lägger Alexander också in.

– Det gör jag hela året, eftersom jag plockar frysen full. Jag har kunder som äter dom nästan som chips! Alltså smaksensation.

Också svampen och tomaterna räcker året runt, och äts både till frukost, lunch och middag. Av en rysk sort som översatt från ryska heter ”svart elefant” – som är ”född” med all smak tomatsåser ska ha i fråga om sälta och sötma – gör Margareta och Alexander förutom tomatsås egen ketchup.

– ”Svarta elefanten” är så rik på smak att man inte behöver tillsätta några kryddor, berättar Alexander, som även gör egen surkål, som han smaksätter med lingon, tranbär och äpple, och serverar till älgen han inte enbart tillagat, utan också fält.

Mer läsning

Annons