Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så går en dag …

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Jag läste Jonas Gardells skildring av vardagen i Sverige en jul i Kiruna. Jag var student. Och Kiruna var mörkt som alltid i december. Kompakt mörker med bara någon timma dagsljus som en sovmorgon kan ta ifrån dig. Och det var väl kanske inte den bästa inramningen till en bok som Gardells, om vardag, om allt sånt där som är en del av våra liv, men vi helst inte tänker på eller känner in.

Annons

Norrsundet. En vacker höstdag kom beskedet. Det om att fabriken i Norrsundet skulle läggas ner, 325 människor förlora sina arbeten och bygden en del av sin själ. Moderaterna konferensade i Konserthuset i Gävle samma dag. Regeringspartiet som förändrat villkoren för människor som de anställda vid fabriken i Norrsundet, människor som riskerar bli arbetslösa. Jag var beklämd när jag satt där i bilen på väg till det lilla samhället. För det hela kändes väldigt nära. Kiruna skulle inte finnas om inte LKAB fanns. En industri som inte bara är en arbetsplats utan definierar ett helt samhälle, mullret halv två varje natt som betyder att människor har arbeten att gå till. Ungefär som röken från skorstenarna i Norrsundet.

Vid Stora Ensos presskonferens förra hösten talade företagsledningens utsände om god konjunktur och goda förutsättningar för nya jobb för de där 325 anställda som fick besked om att fabriken skulle läggas ner.

Ett år har gått nu. Allt är annorlunda i dag. Varslen gör vardagen i Sverige lika grå som november. Stora Ensos lätt överslätande försäkran om det turliga i att beskedet om att lägga ner Norrsundet i alla fall kom i en tid när nya arbeten finns att gå till ekar tomma idag. Sverige befinner sig redan i en lågkonjunktur. Hur djup den blir verkar få ha svaret på. Men enigheten är stor om att den kommer att fördjupas.

Ungefär hälften av de 325 anställda vid Norrsundet har om inte trygghet så i alla fall nya jobb, utbildningar och pensioneringar att gå till. Det är positivt. Men resten? De cirka 150 som plockats ut för att hålla igång fabriken till sista dagen. Förvisso kompenserade med sex månadslöner efter fabrikens stängning. Men ändå. Det ser inte ljust ut just nu.

Nedläggningen av fabriken i Norrsundet tidigareläggs med sex veckor. Det innebär att de anställda kommer att gå miste om en månadsbonus. Och samtidigt som Stora Enso meddelar att nedläggningen kommer tidigare än beräknat visar det sig att Korsnäs går sämre än beräknat. Rörelsemarginalen för verksamheten är förvisso fortfarande 12 procent. Men det är 6 procent lägre än fjolårets 18 procentiga rörelsemarginal. Det påverkar också förutsättningarna för dem som lämnar fabriken i Norrsundet i november.

Och eftersom konjunkturen inte direkt spelar Norrsundet i händerna går nyetableringen långsammare än vad man hoppats på. Grunden är lagd, Norrsundet har inte lämnats i sticket av Gävle kommun. Men det hjälper föga när ekonomin sviktar.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Morgondagen finns onekligen där. Men den är mindre av ett löfte i dag för många människor än vad den var för ett år sedan.

Mer läsning

Annons