Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så konstigt som det låter

/

Det sjukaste, och det mest fantastiska med den här konserten, är att den faktiskt existerar.

Annons

Jag sitter högt uppe på pressläktaren, under taket på ena långsidan, och tittar ut över den ödslighet som är Göransson Arena. Motsatt läktare med sittplatser är nästan tom, ståplatspubliken tar upp kanske en fjärdedel av golvytan. Kanske mindre. Men det är ändå bra drag framför scenen när en stad faller samman i en tecknad apokalyps på storbildsskärmarna och 50 Cent uppenbarar sig som en skugga, bakom ett tyg, i en stor röd strålkastare. Med örnperspektivet där uppifrån blir det svårt att komma ifrån känslan av att det mer känns som ett märkligt spektakel än en konsert.

Så jag går ner och ställer mig på golvet framför scenen bland ståplatspubliken. Men inte heller här blir jag helt av med den där känslan. 50 Cent live i Göransson arena såg på pappret ut som en rätt bisarr idé. Och den blir liksom inte mindre bisarr för att den blir verklighet. Runt om mig är det i grund och botten ett skoldisco. Samma skarvade trägolv, samma små kids, samma osäkerhet inför den här världen, samma blickar över axeln för att kontrollera att ingen står och tycker man ser konstig ut. Många ser ut som om de är på konsert för första gången. Och, framför allt detta, 50 Cent.

Det är som två världar som aldrig skulle kunna mötas, men som gör det ändå. Queens, New York och Sandviken, gränsen mot Örta. 50 Cent som började sälja crack när han var tolv efter att hans mamma mördats, och som tagit emot nio kulor i sin kropp. Och så de här brukskidsen som har stått och fixat till rätta rufset i håret innan de drog ner till arenan. Och som blir helt förlägna när 50 Cents sidekick vrålar: "Yo Sweden. How many people smoke weed in here?!"

Det kanske inte är så roligt för 50 Cent. Okej, han är ett proffs, han gör det han ska. Han har antagligen fått mer pengar än han kan säga nej till för att flyga sin show och sitt åttamannaband till Europa enkom för denna spelning i Göransson arena. Men sådär jätteroligt kanske han inte har. Det syns i hans ögon på storbildsskärmarna. Det syns på hur leendet envisas med att stelna i ansiktet. Han ser ut som någon som försöker kommunicera med någon på ett främmande språk, och misslyckas. Det är den resignationen.

Och det är klart. Han var ju verkligen det hetaste som fanns i hiphopvärlden för några år sen, scoutad av Eminem och producerad av Dre. Det är klart att han inte vill stå i någon trekvartstom lokal i norra Sverige med några ungar springande runt benen på scenen.
Efter en timme och en kvart tackar 50 Cent för sig. Det är upplagt för extranummer, men publiken verkar inte uppfatta det, utan släntrar ut på parkeringen i stället.

Stefan Westrin

Annons