Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så levde Carl Erik Pierrou i Oslättfors

För ett år sen fick Arkiv Gävleborg en skatt - Oslättsfors bruksarkiv.

Det låter kanske inte särskilt upphetsande, men för historieforskare och framför allt för släktforskare är det en guldgruva.

– Nu finns materialet tillgängligt för de som vill forska om Oslättfors, säger Katarina Nordin på Arkiv Gävleborg som det senaste året gått igenom tjugo hyllmeter med brukets gamla böcker.

Annons

För ett år sen fick Arkiv Gävleborg en skatt – Oslättfors bruksarkiv.

Det låter kanske inte särskilt upphetsande, men för historieforskare och framför allt för släktforskare är det en guldgruva.

– Nu finns materialet tillgängligt för dem som vill forska om Oslättfors, säger Katarina Nordin på Arkiv Gävleborg som det senaste året gått igenom 20 hyllmeter med brukets gamla böcker.

Arkivet består främst av räkenskapsböcker från slutet av 1700- talet och 1800-talet.

I böckerna finns alla anställda på bruket antecknade med uppgifter om hur mycket de arbetade, vad de tillverkade och hur mycket de fick i lön, hur mycket spannmål, grönsaker och kött de handlade i brukshandel.

Av de sirligt skrivna böckerna kan man läsa ut hur livet levdes på bruket i Oslättfors.

– Det finns ju många ättlingar till de människor som en gång arbetade på bruket, här kan de läsa om hur de levde sina liv, säger Katarina Nordin.

– Jag vågar inte sätta min fot där för jag skulle grotta ner mig i böckerna och aldrig komma därifrån, säger Kerstin Moberg, som själv var med och skrev en jubileumskrift när bruket firade 300 år 1997.

Kerstin är född och uppvuxen i Oslättfors och hennes släktingar har bott och arbetat där i flera generationer.

I dagens Oslättfors finns ett fåtal byggnader kvar från brukstiden – bland annat kvarnen, ett kolhus, några smedshus och brukskontoret med en välbevarad interiör.

Bruket försörjde

Bruket var ett eget samhälle som försörjde de anställda och boende i Oslättfors. En av dessa anställda var till exempel spiksmeden Carl Erik Pierrou, en 22-åring yngling som börjar på bruket 1838.

Han växer upp i Hille med sin mamma Ingrid Vallberg som gifter sig med mästersmeden Per Pierrou när Carl Erik är i tio-årsåldern. Familjen flyttar till Högbo. Men det blir ett kort äktenskap för mästersmeden dör något år senare.

Han efterlämnar i alla fall efternamnet och intresset för smide åt Carl Erik som alltså får jobb som spiksmed i Oslättfors, bruket som var känt för sin goda spikkvalitet.

Två år senare gifter han sig med Britta Kajsa Nylund och sonen Carl Erik föds året efter, 1841.

Köpt snus och lagat skor

I avräkningsboken för 1838 kan man se att Carl Erik köpt snus och anlitat såväl skräddare som skomakare det året.

När Carl Erik junior växer upp går han i pappas fotspår och blir spiksmed på bruket.

I avräkningsboken 1879 när Carl Erik junior är 38 år är han en av brukets fem spiksmeder och producerar mängder av spik, bland annat står han själv för det årets tillverkning av järnvägsspik, 12 850 järnvägsspikar har han smitt under året.

Handlar råg och fläsk

Precis som sin pappa handlar han i brukshandeln, det är råg, korn, malt, salt, strömming och fläsk varje månad.

Vid det här laget går bruket inte särskilt bra, och Carl Erik junior drygar ut lönen med diverse dagsverken i skogen och i jordbruket. Han är gift och har fyra barn.

1880 köper Carl Erik junior sju skålpund framdelskött av skomakare Åsbrinks ko. Några år senare kan man på trädgårdens konto se att han i september köper vitkål, kålrötter, morätter, mejram, persilja och purjolök från brukets handelsträdgård.

I början på 1900-talet är spiksmidet ett minne blott, bruket är nedlagt och kvar finns bara jord- och skogsbruket som Korsnäs köpt.

Carl Erik Pierrou junior har blivit jordbruksarbetare i Oslättfors.

Fotnot: 1 skålpund är 425 gram.

Annons