Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så vek de sig

Moderaterna anser egentligen inte att idén med regionkommuner var en särskilt lysande sådan. Med rätta.

Annons

På just detta området, ifråga om en ny organisatorisk indelning av Sverige, är Moderaterna sunt skeptiskt inställda till bildandet av politiska jätteenheter som ska ombesörja viktig samhällsservice som sjukvård och beskatta medborgarna. Men tyvärr har Moderaterna nu givit efter för sina borgerliga kollegor och säger bland annat ja till att pågående försök med storregioner permanentas.

Indelningen av norra Norrland får dock vänta. Inte förrän efter valet 2014 kommer det att bli aktuellt med en diskussion kring huruvida Norr- och Västerbotten bör sammanfogas till en enda gigantisk regionkommun.

I Norr- och Västerbotten var det därför delvis buttra miner i går. Där har man sedan länge hoppats på att ansvarskommitténs tankar ska bli verklighet. En indelning av Sverige som kommer att innebära att avståndet mellan medborgare och beslutsfattande organ bli ännu längre. Eller som det moderata kommunalrådet i Boden, Olle Lindström, i går uttrycket det i Ekot rörande Norr- och Västerbotten, det skulle inte passa med en stor region i norra Sverige där avståndet mellan dess norra gräns och dess södra skulle vara så långt som 100 mil.

Men tilltron till storskaligheten som lösningen på problem är stor runt om i landet. Bland politiker. Vilket Norr- och Västerbotten får illustrera genom följande konstaterande. ”Det handlar om att vara tillräckligt stor och ha tillräcklig handlingskraft för att någon ska lyssna på oss.” En tämligen oroväckande syn på vilka faktorer som bör styra Sveriges framtida indelning.

De flesta medborgare har förmodligen fortfarande liten eller ingen aning alls om vad Ansvarskommitténs betänkande egentligen innebär. Eller hur de ställer sig till det hela. För Ansvarskommitténs slutbetänkande, som levererades i februari 2007, är en i grunden anonym skrivelse. Vilket i sig är en enorm brist eftersom den här typen av omstruktureringar kräver folklig förankring för att kunna klassas som demokratiskt acceptabla.

En kort beskrivning av grundtanken är dock att dagens indelning av Sverige i län och landsting avskaffas och ersätts med 6–9 regionkommuner, som skall fylla den roll landsting och länsstyrelser i dag fyller.

Den folkliga förankringen på området är alltså långt ifrån imponerande. Men det politiska arbetet däremot igång sedan länge. Vilket knappast kan anses vara rätt tågordning för ett projekt av denna storlek. Vad Sverige står inför är trots allt en av de största organisatoriska omstruktureringarna i vår historia. Men om detta vet den lilla människan lite. Precis som politikerna som planerar för det hela i grunden vet ytterst lite om förändringarnas framtida konsekvenser. Ett faktum som dock tycks bekymra bekymrande få. Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons