Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Saalbach - Österrikes gemytligaste skidby

/

Saalbach är full av trivsel. Vild after-ski är en annan ingrediens i byns framgångsrecept som lockar svenskar tillbaka hit år efter år.

Annons

- Haaalååååååååå!!!
- Are you reeeeeeeady???
Diskjockeyn - eller snarare den store entertainern - i det som brukar kallas världens bästa after ski-lada Hinterhag Alm i Saalbach är precis som orten själv. Lite till åren och med gråsprängt hår, som en Österrikes Clabbe af Geijerstam, entusiastisk och självsäker utan att försöka vara trendig på ett konstgjort sätt.
Publiken inne i den gamla ladan skriker i ren extas tillbaka:
- Yeeeeeeeeeeeeeeeeesss!!!!
Och så gungar, hoppar, frustar, kramas vi fram i ännu en umpa umpa-slagdänga på högsta volym, i ett lyckorus så att det gamla taket nästan lyfter och dränker denna intima dal i festrus.
Efteråt, får man medge, är man rätt glad att få stappla ut på pjäxorna igen i den tysta, friska alpluften i ett apriskosgult skymningsljus klockan sex. Många unga stannar kvar några timmar till, dansar, sjunger, får nya vänner, raggar friskt och fortsätter sedan ner mot något av byns diskotek.

Själv väljer jag dunbolstren i det mysiga pensionatet. Det finns många familjeägda hus att bo i och atmosfären är småskalig. Man har undvikit att bygga stora betonghotell, för att bevara en mer ålderdomlig byatmosfär.
Rykande färska frukostfrallor med ost och skinka, jordgubbsyoghurt, varm hemmagjord choklad och sedan på med pjäxorna för vinterns första åk. Aaaah, få känslor slår detta förväntansfulla pirr för en skidnörd och snöälskare.
Skidcirkus
Saalbach kallar sitt skidsystem för skidcirkus. Även andra orter använder detta slagkraftiga marknadsföringsord, men här är det verkligen lätt att ta sig runt i 360 grader i dalen utan vare sig transportsträckor, busstransfer eller dyr taxiresa hem.
Bernkogellinbanan kör till Reiterkogel som är en riktig solhylla med sydläge, snälla backar och skogspartier med vita snötyngda granar. Det känns ungefär som Åre, fast utan köldpinande stormvindar och några få pister där folk är packade som sardiner.
- Här finns så mycket åkning och plats för alla. Breda motorvägar där man kan korsa alla filer utan problem och komma in på nya vägar och möjligheter hela tiden, berättar Hans Bengtsson från Norberg, som i vinter återvänder hit för fjärde gången.

Vi korsar dalen i grannbyn Hinterglemm som har några storhotell och saknar lilla Saalbachs charm. Uppe på Zwölferkogel startar världscupstörtloppet, en flera kilometer svettig, adrenalinstinn brant.
- Det suger av mjölksyra i låret och känns som en skräckfilm att tänka sig de som slänger sig utför här med dödsförakt, utan att svänga. På denna sida dalen finns de långa och utmanande backarna! förklarar ett festgäng från Piteå som vi träffade på Hinterhag Alm i går.
När det flackar ut, runt krönet av en en stor skogsdunge är vi tillbaka i yoddela-hi-ho, yoddela-hi-ho. Skall Glader hoppa fram bakom ett lärkträd och bjuda upp Snövit till dans? Det är känslan man får utanför den familjära timmerstugan som likt många andra i detta skidsystem bjuder på pistlunch på solhylla med wienerschnitzel eller annan god husmanskost för åtta prisvärda euro.
Tack och lov att dess små mysiga pistrestauranger har bevarat sin gemytliga atmosfär och behållit skäliga priser - inte som på många ställen i franska alperna där en liten flaska vatten och microuppvärmd lunchlasagne i en skränig matsal i dag går på hutlösa 20 euro.

andreas.stromberg@ttspektra.se

Mer läsning

Annons