Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Salos musik fick en ny dimension

Ola Salo + Gävle symfoniorkester = sant! Och en mycket lyckad kombination därtill.

Nu är ju inte samarbetet något nytt, GSO har jobbat med The Ark tidigare, bland annat i vackra ”Stay with me”, som vi också fick höra denna kväll. Men lördagens konsert visade på ytterligare en dimension i Ola Salos musik, den gör sig lika bra i händerna på en orkester som på ett rockband.

Och han har ju skrivit symfoniska verk också, till exempel ”Linneus rex” och ”Lema sabachtani”, körverk ur vilka vi fick höra smakprov med Forsbacka kammarkör. Bevis på att han är lika hemma i den klassiska traditionen som i glamrocken, och på vilken begåvad kompositör han är.

Som sagt, Salos musik fick en annan dimension i händerna på symfoniorkestern, och med fantastiska arrangemang – de flesta gjorda av dirigenten Jonas Nydesjö. Och om ni inte trodde att det kunde svänga om en stor orkester så fick ni svar på tal nu, både ”Singing ’bout the city” och ”It takes a fool…” fick benen att rycka på fler än mig. Å andra sidan fick ”Calleth you, cometh I” , som dedikerades till övriga killar i The Ark, en dämpad och ännu mer känslofull behandling än originalet. För att inte tala om extranumret ”The worrying kind” som var riktig sofistikerad.

Även Bowie, Wainwright och Costello fanns med bland låtskrivarna, liksom en del klassiska verk där sopranen Sofia Niklasson fick glänsa. Men hon lyste starkast i Salos egen ”No end”.

Att Ola Salo tilltalar en bred publik såg man den här kvällen, här fanns allt från det mest inbitna The Ark-fan till gråhåriga pantrar. Hans utstrålning på scenen kombinerad med en teatralisk texttolkning bidrar starkt till detta. En slutsåld Gevaliasal fullkomligt kokade när konserten närmade sig slutet och det var aldrig någon tvekan om vad betyget skulle bli.

Bodil Proos