Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sämre tider ger bioboom

En ekonomiklassiker från sekelskiftet för att se konjunktursvängningar är längden på kjolar. Långa kjolar förebådar dystra miner i A-ekonomi, en recession i vardande, medan korta kjolar signalerar syndig högkonjunktur.

Annons

Nu får finansanalytikerna oroligt börja snegla på popcornen i stället. För just nu poppas det oroväckande mycket på världens biografer. Bion har boom. Trevligt för filmbolagen, dystert för världsekonomin.

”Är folk mer taggade för eskapism tack vare recessionen?” frågar sig branschtidningen Variety, och konstaterar att under fem av de senaste sju lågkonjunkturerna har biointäkterna ökat. I USA har publiktillströmningen under juni månad varit 17,3 procent högre än föregående år.

Imploderad bolånemarknad i USA, allmän finansiell oro och högre bränslepriser spelar in för att biobesöken ska öka. Även om biljettpriset – som ligger runt hundralappen – känns hejdundrande hutlöst, så är ett biobesök ett billigt nöje jämfört med en resa. Anglosaxiska medier har hittat på ordet ”staycation”, en semester hemma, för att ge namn på företeelsen att folk inte har råd att semestra särskilt långt från sin ytterdörr längre. Lågkonjunkturen har inte nått Sverige på samma sätt som USA, och än är det kanske för tidigt att dra de slutsatser här som Variety drar.

Sommarens repertoar är relativt stark, även om hurraropen från SF om tidernas biosommar känns aningen överdrivna, och det bidrar till att locka besökare. I år är dessutom storfilmerna jämnare utspridda över sommarmånaderna. Starka varumärken som ”Narnia”, ”Sex and the City” och ”Batman” ger också trygghet om att publiken vet vad den får, att de sinande slantarna inte slösas på oprövade kort.

Alla upplevelser är relativa, och när plånboken är fet ter sig ett biobesök måhända som en skral lördagsunderhållning jämfört med restaurangbesök eller en spaweekend, men i bistrare tider blir det lite lyxigare att unna sig biopopcorn i stället för att långsamt tristessmarineras hemma i soffan.

Man ska inte romantisera att människor får det sämre ställt ekonomiskt, men orden ”recession” tillsammans med ”bio” får åtminstone mig att tänka på den nostalgiska bild som finns av Hollywood under depressionen, där glamouren fanns tillgänglig på vita duken även för de allra mest drabbade.

Samhällsklimatet influerar alltid nöjesindustrin, och det ska bli intressant att se hur den förestående recessionen avspeglar sig i filmklimatet. Om lågkonjunkturen för med sig någonting bra, så är det i så fall att filmerna ohämmat kan vältra sig i eskapism, vara lite vackrare, lite mer oåtkomliga, skilda från en vardag med lite mer glitter och drömmar än normalt.

Är ”Sex and the City” en föregångare där?

Men inte ens en lågkonjunktur kan väl sänka kjollängden på Samantha?

Mer läsning

Annons