Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Strypgreppet är fruktansvärt”

/
  • 23-åriga Sofia Hedqvists väg mot framgång började redan i nioårsåldern. ”Jag sade ”brottning eller dans” till mamma. Så blev det brottning”, berättar hon. Men i fjol började hon med submission wrestling och fastnade för grenen. Här får jag testa att kasta henne.
  • ”Känner du något?”, undrar jag. Men att strypa en Europamästarinna i submission wrestling visar sig vara svårare än man kan tro. Hon är helt oberörd. Men jag tar inte i heller, vill ju inte skada henne...
  • Det finns visst bättre och sämre sätt att landa på när man bli kastad. Jag landar bara.
  • bäst. Sandvikens egen Europamästarinna.

”Vad som är min specialitet? Strypningar”.
Lägg hennes namn på minnet: Sofia Hedqvist.

Annons

Hon är frukostvärdinnan som har lärt mig innebörden av ”rear-naked choke”. Som aldrig har sagt nej till en träning. Som har en benägenhet att föreställa sig sina motståndare som monster, som kvinnliga Dolph Lundgrens. Som själv kallas ”Maskinen” av sin tränare.

23-åriga Sandvikentjejen Sofia testade på submission wrestling för första gången i januari förra året.

I torsdags blev hon Europamästarinna i sin viktklass, -71 kilo.

Hon förlorade inte en enda match.

Grenen kan beskrivas som en blandning av brottning, jujutsu och judo. Matcherna är fem minuter långa och man ska få ihop så många poäng som möjligt genom att försöka inta olika positioner. Eller så avslutas matchen när motståndaren ger upp genom en klapp.

Det är här Sofias specialitet kommer in. Strypningarna.

Och de är fruktansvärda.

Hon tar förmodligen inte ens i när hon demonstrerar en ”rear-naked choke” på mig, men jag ser blixtar och klappar febrilt på hennes arm. Det är över på säkert en sekund. Men den sekunden kommer jag inte glömma på mycket länge. Har till och med svårt att svälja pastan när jag är tillbaka på redaktionen.

– Går det hem hos dejterna? undrar fotografen.

Det gör det visst. De kanske har kraftigare nackar än jag.

Sofias tränare Roger Landström visar mig greppet och jag klämmer för allt jag är värd runt Sofias hals. Hon reagerar inte. Klämmer lite till. Ingen reaktion.

– Känner du något? frågar jag.

Sofia skrattar bara.

Hon berättar att det kan göra jätteont under en match, men när hon kliver av mattan är smärtan borta. Sofia får dock en guldmedalj för besväret, det får inte jag.

Men att ha blivit strypt av en Europamästarinna är inte alla som blivit.

Och snart är hon nog bäst i världen också.

Kom i håg var ni läste det först.

Annons