Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sånt man lärt sig

Snart dags att summera filmåret 2008. Men ni får ge er till tåls. ”Australia” har ju inte haft premiär än.
Först några djupa filmiska insikter som jag gjort under de senaste elva och en halv månaderna.

Annons

* Jag hann inte se alla filmer som jag hade tänkt att se på bio.

* Jag hann inte se alla filmer som jag hade tänkt att se på dvd som jag inte hann se på bio.

* Varken kritiken mot konsumtionssamhället eller lågkonjunkturen har någonting att sätta emot när det gäller platt-tv. Vi kommer alla att skaffa en (minst en), långt innan vi egentligen behöver.

* Personalen på Filmstaden är generellt sett roligare än repertoaren. Men Bio 7:an hade i alla fall tur med ett ovanligt lyckat program i år.

* Den där nya, jättedyra och exklusiva boken om Ingmar Bergman är tydligen för fin för att skickas ut till landsortsrecensenter.

* Man blir lite lyckligare av ”Mamma Mia”.

* Man blir lite olyckligare när klassiska ensalongsbiografer som Hofors Palladium går i graven.

* Externa hårddiskar är nya nödvändighetsvaran. Vanliga laglydiga nervösa svenskar vill hinna ladda ner så mycket film som möjligt innan piratspionerna kommer.

* Bond-filmerna är inte kul längre.

* Bond-filmerna är inte spännande längre.

* Bond-filmerna är inte Bond-filmer längre.

* Superhjältarna är utbrända och borde långtidssjukskrivas.

* Det finns hopp om Gävlepubliken. ”Maria Larssons eviga ögonblick” har lockat biobesökarna och följaktligen gått kvar fler veckor än någon trodde. Lokal sensation, för det är längre än ”Saw 5” till och med.

* Tv- och bioreklamen är tillbaka på 50-talsnivå vad gäller könsrollsfixering.

* Produktionskostnaden måste i princip vara lika med noll för att distribuera filmer på dvd; det pågår en kolossal återutgivning av gamla succéer.

* Det man betalar mest för på hyrfilmsbutiken är inte dvd:n utan tillbehörsjunket numera.

* SF:s kampanj ”Smultronstället” som skulle ge publiken tillgång till massor av ”smala” filmer, är så smal att den inte ens syns.

* Man bör inte recensera en dataspelsbaserad film utan att ha spelat dataspelet ifråga om man inte är självmordspilot.

* En topplista över vilka filmrelaterade ämnen som engagerar läsarna mest skulle toppas av topplistor.

Och så noterar vi att Gävlefilmaren Ronnie Wenngrens långfilm ”Fragment” inte fick premiär i år heller.