Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Santino förvånar forskare

Han kan inte bara planera. Han kan även luras. Furuviksparkens egensinnige kändis, schimpansen Santino, har återigen varit föremål för forskning.

Santino blev världskändis 2009 när forskning visade att han, liksom sannolikt schimpanser i allmänhet, kunde samla ihop stenar och annat som han kunde kasta på djurparksbesökare eller andra i sin närhet.

– Det som gör mig lite irriterad med det är att många har uppfattat det som att själva stenkastningen är grejen, att Santino skulle ha utvecklat det beteendet. Men schimpanser gör det, det är alls inget unikt. Skulle Santino inte göra det skulle han vara avvikande i sitt beteende. Det är en dominanshandling, för att imponera på publiken och hans tjejer. Men ingen besökare har nånsin blivit träffad, schimpanser är rätt dåliga på att kasta, säger Ing-Marie Persson.

Den här gången visar forskning från Lunds universitet att människans närmaste artsläkting inte bara kan planera utan dessutom vara rätt sofistikerad i planerandet. Santino inte bara samlade och tillverkade saker att kasta i förväg, utan hittade även sätt att lura sin omgivning inför kastandet.

– Han kunde samla saker på morgonen eller kvällen innan och sedan gömma dem tills han behövde det. Det här är en förmåga som sannolikt finns hos alla schimpanser, men det är Santino som har bevisat det. Det är jättekul, tycker jag, att man kan visa att schimpanser är så smarta och tänka i så många steg.

Särskilt intressant tyckte forskarna det är att Santino gjorde sina förberedelser, som att samla saker att kasta och sedan gömma dem, när de människor han hade för avsikt att lura var utom synhåll.

Det visade att han kunde förutse hur människorna skulle reagera. Beteendet tolkades som ett tydligt tecken på spontan planering inför kommande händelser. Denna kognitiva förmåga hade tidigare betraktats som unik för människor. 

En annan ny upptäckt var att Santino hittade uppfinningsrika sätt att gömma det han kunde kasta, både i naturliga gömställen och i sådana som han byggt av hö. För att kunna tillverka högömmorna var Santino tvungen att först gå in till inomhusdelen för att hämta hö. Alla gömställen anordnade han sedan nära åskådarsidan. På så sätt skulle han hinna kasta innan åskådarna hunnit ta skydd.

Studien visade att Santino konsekvent kombinerade två metoder för att luras; dels att gömma projektilerna, dels att hålla tillbaka dominansuppvisningen som annars brukade föregå kasten.

– Det är fantastiskt att vi kan få vara med om att bidra till forskningen. Det kommer ibland djurrättsaktivister för att prata med mig om att vi har djur i fångenskap. I regel ändrar de sin inställning rätt snabbt. Visst, vi ska inte slå oss för bröstet helt. Det finns hemska anläggningar som inte sköter djuren som de ska. Men djurparker fyller också en jätteviktig artbevarande funktion som genbank. De här otroliga djuren är på väg att försvinna i det vilda. Och Santino och de andra här är som mina egna barn, säger Ing-Marie Persson, som är den enda som obehindrat kan umgås med schimpanserna i hägnet.