Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Se upp, Fridolin!

Med ett överväldigande stöd och ett överlägset röstantal, 179 mot 39, valdes Jonas Sjöstedt på fredagen till Vänsterpartiets nye partiledare.

Han har skyhöga förväntningar på sig. Med Jonas Sjöstedt vid rodret tänker partiet ta igen tappad mark. Det är inte ett helt omöjligt scenario.

Valet av Jonas Sjöstedt innebär dels att riksdagens enda uttalade feministiska parti, som inte har haft en kvinnlig partiledare på sju år, återigen valde en vit, medelålders man. Men Jonas Sjöstedt ser inte det som ett stort problem: ”Att vi är ett feministiskt parti handlar inte om partiledaren, det handlar om vilken partipolitik vi bedriver”. Jo, tillvisso sant. Det är också sant att hans utmanare, Rossanna Dinamarca, är (relativt) ung, arg, kvinna med utomeuropeisk ursprung. Med Rossanna Dinamarca hade Vänsterpartiet fått en verklig förändring i partitoppen.

Fast en förändring blir det nog ändå.

För valet av Jonas Sjöstedt betyder också att Vänsterpartiet nu blir ett parti att verkligen räkna med. Lars Ohly har av sina kritiker setts som oseriös, yvig och flummig.

Det kommer bli mycket svårt för Reinfeldt & co att få Jonas Sjöstedt att framstå som oseriös. Han är lugn i sin framtoning, han kan ekonomi, han kan Europafrågorna och han kan miljön.

Jonas Sjöstedt har beskrivits som Håkan Juholts främsta hot. Och kanske kommer Vänsterpartiet under Sjöstedts ledning att locka S-väljare. Men, det är nog Fridolin och Romson som bör se upp allra främst. För ett Vänsterparti under Jonas Sjöstedt kommer att profilera sig som ett grönt rättviseparti. Det gjorde den nye Vänsterledaren tydligt klart för media efter valsegern.

Att två partier nu kommer att tävla om att vara mesta och bästa miljöparti vinner vår planet, och vi alla, på. (Nej, Centerpartiet är inte alls med i matchen. Det var länge sedan de kunde kallas för ett miljöparti.)

De flesta ombud som intog talarstolen inför partiledaromröstningen pläderade för Jonas Sjöstedt, och många hänvisade just till hans gröna profil.

Den allra sista pläderingen innan omröstningen levererade Gunnar Friberg från Jönköping med de kärnfulla orden: ”Bidra till att rädda världen, rösta på Jonas Sjöstedt”.

Det kanske var att ta i lite väl mycket. Men låt oss vara tydliga. Miljöfrågan är en överlevnadsfråga för oss alla, och det behövs ett rättviseparti som på allvar tar frågan som sin.

När Miljöpartiet nu har lierat sig allt mer med högern finns det en tydlig uppgift och plats att fylla för Vänsterpartiet.

Miljöfrågan handlar i grund och botten om internationell solidaritet och social rättvisa. Det är en insikt som Miljöpartiet har tappat i sin strävan att bli en del av makten.

Jonas Sjöstedt gör klart att han inte vill se ett likadant rödgrönt samarbete som inför valet 2010.

Det blev för många kompromisser och slätstrukna partiöverenskommelser. Vänsterpartiet fick frångå allt för många av sina hjärtefrågor.

Samtidigt är Sjöstedt tydlig med att ett samarbete med de borgerliga partierna inte finns på kartan. Vänsterpartiet kommer att stödja ett socialdemokratiskt regeringsalternativ 2014, men kommer i sin tur att kräva regeringsposter. Själv sa Jonas Sjöstedt att han gärna ser sig på infrastrukturministerposten. Han vill vara den som återreglerar järnvägen.

Med Jonas Sjöstedt som ny partiledare har Vänsterpartiet all möjlighet att växa sig starkare än på många år. Framtiden i svensk politik ser helt plötsligt mycket spännande ut.