Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Se upp i backen! - nya chefen är på plats

8 december är spikad som säsongsstart för Kungsberget. Efter en lång och varm november har det plötsligt slagit om och blivit kallt. Snökanonerna går för fullt.

– Jag blir inte stressad av väder. Det ingår i branschen, och är en faktor jag aldrig kan göra något åt, säger Catharina Utanskog, Kungsbergets nya platschef.

Faktum är att 8 december är optimistiskt tänkt. Så tidigt har Kungsberget inte öppnat sedan 2004 då 14 av 17 backar var proppfulla med nysnö redan 4 december.

Sedan 15 oktober har snöläggarna varit beredda, dygnet runt. Så fort temperaturen sjunkit under fem minusgrader har deras arbetsledare kallat ut dem, om det så varit mitt i natten. På drygt en timme från väckningen börjar snön spruta från kanonernas mynningar.

Men när det väl blivit ihållande kyla behövs det bara tre dygn innan tillräckligt många backar är åkbara och liftarna kan dras igång.

När vi ses i Kungsberget i mitten av november har kanonerna bara varit igång tre nätter på en hel månad. Men Catharina är inte den som får panik. Snarare tycker hon att det till och med är lite av tjusningen med skidbranschen.

– Lockelsen är de ständiga utmaningarna, att det aldrig blir som man planerar. Vädret kan man inte rå på, gästerna är rörliga, saker kan alltid gå fel.

Catharina är hemma med treåriga Molly som har vattkoppor. Det kliar både här och där. Under hösten har hela familjen på fyra personer bott i en lägenhet på anläggningen.

Under orienterings-SM hade hon många grannar. Då fylldes anläggningens 606 bäddar under två dagar. I november råder en stämning av ödesmättad väntan i grådiset på området.

Det måste ha varit nyttigt för en platschef att själv bo i en lägenhet?

– Ja, verkligen! De är trivsamma. Men de är gjorda för semester, inte vardagsliv med små barn. Man märker att det finns för lite förvaringsutrymme, säger Catharina.

Kungsbergets nya platschef talar snabb göteborgska, men den som tar henne för en storstadstjej gör ett misstag. Hon har levt halva sitt liv i snö och kyla och gett sig hän åt friluftsliv i både i Alperna, Kiruna och Åre, där hon senast jobbat som eventansvarig hos liftjätten Skistar.

På väggen i vardagsrummet hänger en tavla med gammaldags turistreklam för Åre. Den kan väl inte ha hängt här innan?

– Nej då, jag fick den och en massa andra prylar med "Åre" på av mina gamla arbetskamrater. Men den försvinner när vi flyttar, det lovar jag, ler Catharina.

Flytten går de närmaste dagarna, till ett radhus i Vallhov. Man skulle kunna tro att Åre är rena drömmen för barnfamiljer, massor av snö och frisk luft. Men familjen Utanskog/Bengtsson har ändå valt att flytta söderut, till Sandviken.

– Dels var jag klar med jobbet, utmaningarna var slut. Dels tvingas man fundera över sina värderingar och tänka ut vad man vill prioritera när man får barn. Jag vill visa dem att det finns olika sätt att leva och vara, jag vill att de lär sig social kompetens i olika miljöer och kulturer. I Åre är befolkningen väldigt homogen och har samma intressen.

Lugnet i fjällen kan dessutom vara bedrägligt.

– Folk kommer dit för att semestra och släppa loss. Mitt i det ska man försöka leva sitt eget vardagsliv.

Men det var inte helt oproblematiskt att gå från Skistar till konkurrenten Branäsgruppen.

– Den info jag har om Skistar måste stanna hos mig, även om det skulle innebära att Kungsberget kan dra fördel av det. Det jag gillar hos Branäsgruppen annars är att man sätter en ära i att ta in människor med andra kunskaper än skidåkning. Platschefen i Branäs kommer från klädbranschen, nämner Catharina som ett exempel.

I Åre var du eventansvarig. Betyder det att det blir mer "happenings" i Kungsberget i vinter?

– Vi får se vad som passar. Jag ska lära känna folk och anläggningen först. Men det är en helt annan publik som kommer hit så det är inte säkert att det är grejen här.

Trenden bland skidturisterna är att man föredrar kortare vistelser, men gärna fler gånger per år. Där har Kungsberget en stor fördel med närheten till Mälardalen. Nytt dragplåster för i år är "Kungens kurva", en flackare 1,8 kilometer lång backe, väster om de befintliga nedfarterna, från toppen och ned.

På ytterkanten av Kungens kurva ska nästa spikade projekt förverkligas, lägenheterna på den så kallade "Hyllan".

Borde inte Kungsberget ha en öppen toppstuga?

– Stugan som finns är alpina skidklubbens. När vi utvecklar området med backar på sydsidan ingår det med all säkerhet en toppstuga i det projektet, lovar Catharina.

Catharina har åkt mycket skidor. Familjens favoritmål var Alperna och norska Hemsedal.

Som 22-åring var hon skidlärare i Sälen, och utbildade sig senare till turistsportguide i Kiruna. Hon pluggade till civilekonom i Östersund, med inriktning mot turism och marknadsföring.

Varför har du stannat inom skidturismen?

– Jag älskar att se glädjen hos gästerna! De får vara lediga, är tillsammans, vistas utomhus och roar sig. Det är så lyxigt att få jobba i en sådan här nisch även om det är en skyddad verkstad i perspektiv mot övriga samhället. Men vi hjälper människor att hitta glädje och gemenskap. Och vi mår bra av att vara ute och bli trötta.

Hur är du som chef?

– Jag har förmågan att fokusera på saker där jag gör mest nytta. Och jag stannar inte i ett problem och ältar detaljer, utan ställer frågan: "Hur kommer vi ur den här situationen?".

– Mitt jobb är att skapa förutsättningar för att personalen ska leverera över gästernas förväntningar. Men jag måste också vara ute mycket och inte fastna bakom skrivbordet.

Catharina har ridit mycket tidigare och var bland annat med och bildade en ponnyklubb i Åre.

– När det lugnat ned sig lite ska jag absolut söka upp ett ridhus och börja igen, säger hon förväntansfullt.

Kan det bli turridning vid Kungsberget?

– Gärna! Vi välkomnar alla idéer som entreprenörer här runtomkring vill presentera.

Catharina ska fortsätta sin vab-dag hemma med Molly. De planerar att snart gå ut en sväng.

Lite vattkoppor kommer aldrig att bli en orsak att stanna inne om den friluftsälskande mamman får bestämma. Men även Molly ser fram emot en liten cykeltur.

Handtaget på ytterdörren kärvar lite när jag lämnar dem i huset som kallas Verandan, lägenhet E1.

– Det här måste du göra något åt innan de riktiga gästerna kommer, skojar jag.

– Absolut, lovar Catharina. Det ska jag se till.