Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Selma är säker nu

/
  • TVÅ VECKOR GAMMAL. Selma fyllde två veckor i går. Hon väger två kilo, äter, kissar och bajsar bra. Sitt namn har hon fått efter Kolmårdens primatskötare Selma Bohlin som också var den som – för att rädda den lilla schimpansungens liv – vände sig till Furuviksparkens Ing-Marie Persson. Foto: Henric Lindsten  BESÖKARNYHET. Selmas andra möte med sin blivande mamma Linda i går skedde i glashuset och i famnen på människo-mamman Ing-Marie Persson. En nyhet som gårdagens besökare fick ta del av före tidningar, radio och tv.

Klockan 08.10 i går vändes hela parasollplaneringen för besöket i Furuvik upp och ned.
Ing-Marie Persson har fått ännu en babyschimpans! En liten tjej på två veckor. Som väger två kilo. Heter Selma. Och har redan accepterats av sin blivande schimpansmamma Linda.

Annons

I går fyllde hon två veckor – Ing-Marie Perssons, Furuvikparkens och blivande adoptivmamman Lindas – nya schimpansunge Selma.

Men än så länge är det Ing-Marie som är mamma, precis som hon var för Manda som blir fyra år i år.

Och det är, precis som det var med Manda, på Ing-Marie som Selmas överlevnad nu beror.

– Det absolut viktigaste nu, är att hon själv får bli schimpans – genom att umgås med våra schimpanser, säger Ing-Marie, med Selma sovandes i sin famn.

Vi sitter i Ing-Maries ”människoarbetsplats” – kontorsbyggnaden innanför aphuset – och Ing-Marie berättar hur det kom sig att Selma i onsdags kom akut från Kolmårdens djurpark.

– Selmas mamma var inte mogen nog att knyta an, och då ringde Kolmårdens primatskötare mig.

Även Selmas schimpansmormor uppfattade att dottern inte tog hand om sin unge.

– Först försökte mormodern ge Selma bröstet, sen försökte hon faktiskt ge Selma till skötarna genom burens galler. Mormor förstod, säger Ing-Marie stolt och rörd över att än en gång få chansen att rädda ännu en schimpansunge.

Så gör Selma nåt som bara schimpansmammor och Ing-Marie förstår, och Ing-Marie svarar med ”ska mamma och du laga lite välling nu då?”.

Och precis som människo-mammor gör, smakar Ing-Marie på vällingen innan hon matar Selma med nappflaskan.

Om att få umgås med sitt ”schimpansfolk” är det viktigaste i Selmas liv just nu, är Ing-Maries bröstkorg och andning, liksom begränsad kontakt med människor det näst viktigaste.

– Hon är fortfarande enormt infektionskänslig, och det är vi människor som är största hotet. Så det är bara med mig, min man Johnny och ytterligare två primatskötare hon får umgås bra länge nu.

Selma rapar och hickar om vartannat, och drar lite på Ing-Maries blus.

– Hennes överlevnadsmöjligheter är goda, fortsätter Ing-Marie. Hon är en livskraftig liten tjej. Stark i nyporna och äter bra, och kissar och pruttar som hon ska.

Och precis som fyraåriga Manda gjorde, bor även Selma hemma hos Ing-Marie och Johnny.

Däremot kommer Ing-Marie att sannolikt kunna lämna över föräldraansvaret till Linda redan när Selma är åtta månader, något Manda fick vänta på tills hon var ett år och tre månader.

– Jag litar helt och fullt på Linda redan nu. Men än så länge får hon bara titta, lukta och känna på Selma, säger Ing-Marie, och berättar att Linda visade moderskänslor redan vid första mötet med Selma.

Mer läsning

Annons