Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Semester-resan som Karin och Per aldrig glömmer

Vågorna var nära tre meter höga och strömmarna starka.
De såg hur båten sjönk och kämpade för att behålla lugnet i vattnet.
Gävleparet Per Magnusson och Karin Söderlind är hemma efter sjödramat utanför Bali.

Annons

– Det känns skönt att vara hemma, säger Karin.

Det är inte förrän efter olyckan som de har insett vad de har varit med om. Tur nog klarade de sig oskadda och mår efter omständigheterna bra. I fredags kom de hem till Gävle och tryggheten.

Paret hade firat nyår på en ö utanför Bali och skulle ta båten tillbaka till hamnen. Där skulle de åka vidare till en annan ö för att slappa, dyka och sola den sista veckan på sin långresa.

Vågorna gick höga. Karin och Per blåhöll sig i sätena när båten slog mot vågorna. Båten tog 40 passagerare och var ungefär lika stor som Limöbåten i Gävle.

Per började ana att något var fel när båten plötsligt saktade in för att sedan gasa upp på nytt. Vågorna slog extra högt mot ena sidan och besättningen började flytta runt passagerarna.

Karin och Per satt långt fram i båten som bara hade en utgång i aktern.

– Vi började bli blöta om fötterna, men kaptenen sa att de hade fel på motorn, berättar Karin.

– Vi smällde in i en våg och kaptenen började skrika åt besättningen. Vi vadade i vatten. Jag tänkte att den här båten kommer inte att ta sig i land, fortsätter Per.

De såg hur kaptenen pratade i telefonen och ropade sedan ”Boats are coming”.

Trots att de var rädda tänkte de rationellt. Karin såg en plastpåse flyta på golvet. Där hon la kamera, mobil, plånbok och pass. Påsen stoppade hon i en liten ryggsäck.

En kvinna ropade panikartat att hon inte kunde simma och höll hårt i sin flytväst. Karin och Per tänkte att de måste ut innan panik utbryter.

Båten tog in mer och mer vatten och möjligheten att ta sig ut i aktern blev svårare. De kröp ut genom fönstret och stod på relingen tillsammans med flera andra.

– Vi klättrade upp på taket, med då kändes det som om båten sjönk fortare så vi slängde oss i vattnet, berättar Karin.

Per höll hårt i sin väska och simmade en bit bort från båten.

– Jag var rädd att det skulle bli ett sug när båten sjönk, förklarar Karin.

En halvtimme senare sjönk båten på 50 meters djup med deras packning.

– Det enda jag tänkte på var att hålla i väskan och titta efter andra båtar. Vi såg en fiskebåt, men den åkte bara förbi, säger Per.

Tre andra svenskar började simma in mot land, cirka en kilometer bort. De ville inte ligga kvar av rädsla för hajar. Per och Karin valde att ligga kvar och spara på krafterna.

– Jag vet att det finns revhajar här, det hade jag läst. Men de attackerar inte människor, säger Karin.

I en och en halv timme låg de i vattnet tillsammans med många andra och kämpade mot de strida strömmarna innan hjälpen kom.

Flera fiskebåtar kom och förde passagerna in till land där polisen väntade.

De blev inackorderade på hotell och kunde ringa hem och berätta vad som hänt.

I polisrapporten står det att det var motorfel som orsakade olyckan. Per tror att det måste ha gått hål i båten.

All packning med kläder och minnessaker från sin resa lär de nog aldrig få tillbaka.

– Det har gjorts ett försök att dyka ned till båten, men den ligger så djupt, säger Karin som är glad att alla i båten klarade sig.

– Det är tråkigt att den här olyckan hände. Vi har haft en riktigt bra resa, säger Per.

Det var i slutet av oktober paret drog iväg. Första månaden tillbringade de i Indien. Att få se en indisk tiger i sin rätta miljö var starkt – men också att se ett land som inte var så exploaterat.

De besökte också Bombay – en vecka före terroristattacken.

– Vi stod precis utanför det hotellet, berättar Per.

I Thailand blev det mycket snorkling. Tur nog stötte de på en kompis som gjorde en backup av deras fotografier – något som de är mycket tacksamma för i dag. När de skulle flyga vidare var flygplatsen ockuperad av demonstranter och de tvingades ta en omväg.

Trots olyckan ser de fram emot nya resor.

– Vi tycker om att resa, vi måste bara spara pengar först och hitta resglädjen igen, säger Karin.