Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sex, politik och schlager

Nu vajar regnbågsflaggorna över Stockholm. I dag inleds nämligen Stockholm Pride, HBT-rörelsens jättekalas i stolthetens tecken. Och det är som vanligt en salig blandning av politik, konst, nöje, musik och sex som står på programmet. Vitt spridda evenemang, där den minsta gemensamma nämnaren är: queer.

Annons

Jag har aldrig varit på någon Pride-festival och även om jag har en känsla av varför man firar Pride, så har jag inte riktigt koll. En snabb titt på Stockholm Prides hemsida ger mig svaret.

Ursprunget till Pride-firandet är den amerikanska gayrörelsens födelse i New York, 1969. På den tiden ägnade sig polisen åt att trakassera HBT-samhället och i juni samma år gjorde polisen en razzia mot en gaybar. Det hade de gjort många gånger tidigare, men skillnaden den här gången var att gästerna gjorde motstånd. Kravaller som varade i tre dygn bröt ut.

Det här var första gången som HBT-samhället slog tillbaka och var stolta över sin identitet och kultur.

Det är alltså knappt 40 år sedan som människor trakasserades av polisen för att de inte hade en godkänd sexualitet och identitet. Ja, huga kanske ni säger, men än mer skrämmande är att folk fortfarande blir förföljda i länder där homosexualitet inte är tillåtet. Och i Sverige misshandlas och dödas personer för att de är inte följer normen. Pride behövs verkligen fortfarande.

Det finns något tilltalande i att Pride är ett sådant hopkok av högt och lågt, skämt och allvar, sex och politik. Motsatspar som på ytan verkar stå långt ifrån varandra, men som i själva verket är intrikat snärjda tillsammans i det nät som vi brukar kalla för livet.

Det finns de som tycker att medierna fokuserar för mycket på glittret och glamouren i Pride, att politiken hamnar i skymundan och så kan det nog vara. Den stereotypa schlagerbögen får ta väldigt stor plats, kanske därför att han eller hon gör sig väldigt bra på bild.

Han eller hon? Ja, Prideledningen vill inte att man som journalist könsbestämmer festivaldeltagarna. Poängen är att pressen inte ska ta för givet att en person som ser ut som en kvinna automatiskt vill bli identifierad som kvinna. Om en journalist bryter mot reglerna riskerar den att förlora sin ackreditering till festivalen. Trots poängen känns regeln lite tveksam.

Årets tema är ”Swedish sin, breaking borders” och i år står Stockholm också som värd för Euro Pride. Festligeheterna börjar i kväll med en gala på temat allsång. Allsång, då kan man ju räkna ut med lilltån att Babsan kommer att vara på plats och så är det, Babsan utgör värdpar tillsammans med Christer Björkman.

Förra året gjorde Glenn Hysén ett uppmärksammat invigningstal. I år är det den indiske prinsen Manvendra Singh Gohil, Eu-ministern Cecilia Malmström och genusprofessorn Tiina Rosenberg som kommer att tala med utgångspunkt i årets tema.

Från glittrig gala till allvar på två röda alltså.

Nej, det går inte att komma ifrån att allt som görs under Pride är en politisk handling. Det ligger ju i festivalens natur och sällan är schlager och politik så tätt sammanlänkade som under Pride. Och regnbågsflaggorna, de borde också vaja över Gävle.

Mer läsning

Annons