Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Simon Ridell: Meningslös och populistisk syndabocksjakt från SD och deras efterföljare

Annons

Fram till för fyra år sedan hade riksdagen röstat om misstroendeförklaring blott fem gånger. Sedan blev Sverigedemokraterna tredje största parti och från 2015 har det varit helt annorlunda. Sedan SD blev en faktor i riksdagen har misstroendeförklaringen blivit något högerpartier kastar ur sig med förbluffande och oroande lätthet.

2015 var det Stefan Löfven som blev föremål för en sådan omröstning. Efter det har riksdagen röstat om detta fyra gånger ytterligare och på fredagen väntar alltså en femte runda när det nu är justitieministern Morgan Johanssons (S) tur. Det här säger allt om att vi befinner oss i sanslöst uppskruvat politiskt landskap, där högern hellre jagar syndabockar än försöker gå till botten med varför saker och ting ser dåligt ut.

Kanske har det aldrig varit så är uppskruvat? Det är faktiskt rent löjligt.

Alla misstroendeförklaringar sedan 2015 – i tur och ordning mot Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Löfven igen, Peter Hultqvist, Annika Strandhäll och nu alltså Morgan Johansson har kommit på begäran från Sverigedemokraterna i fyra fall och Moderaterna i två. På hätsk och populistisk begäran, ska sägas.

Det tåls verkligen att upprepas: fram till 2015 såg vi fem misstroendeförklaringar, efter 2015 har vi snart krampat oss igenom sex stycken. Nu används misstroendeförklaringen som ett verktyg för att driva populistisk opinion, med en förhoppning om att hatet ska gro mot regeringen. I SD har också kommit på att det är ett tydligt sätt att visa att de minsann "tar i med hårdhandskarna" mot gängkriminaliteten – och Moderaterna har gjort som de numer ofta gör. Följt deras exempel.

För partier som samlar på missnöjda – missnöjespartier – så är snart en misstroendeförklaring lika nära tillhands som en motion. I Sverigedemokraternas värld är det deprimerande nog så här man driver opposition, hitta en syndabock att hänga för att det ser effektfullt ut.

Det här löser inget egentligen. Och att tävla om att vara den som har de allra hårdaste handskarna löser ingenting det heller. Ovärdigt och okonstruktivt.

Dessutom – precis som Anders Lindberg skrev i Aftonbladet så är misstroendeförklaringen mot Morgan Johansson ett bevis på vilket parti som sitter i förarsätet i det konservativa blocket. Sverigedemokraterna agerar och stödpartierna Moderaterna och Kristdemokraterna svansar efter lydigt.

Det är bara att konstatera att det är så det ligger till nu för tiden. Moderaterna undergräver sin position som ett parti som många genom åren sett som ett regeringsbärande sådant genom att nu finna sig i att spela andrafiolen och lämnar vägen öppen för SD att framstå på samma sätt.