Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skadeglädjen är tråkig och jobbig

Kommer ni ihåg för några år sen när ”Idol”-juryn var det värsta? Deras elaka kommentarer och mobbning av människor som ville bli artister debatterades och kritiserades och folk rasade. Kommer ni ihåg för ännu längre sen? När dokusåpan var ny och hette ”Expedition Robinson” och sändes i SVT och kallades mobbnings-tv och folk rasade?

Annons

I höst heter det japanska influenser, i program som till exempel ”Hål i väggen” som helt enkelt går ut på att kändisar iklädda slimmade silveroveraller ska försöka forma kroppen efter olika slags hål i en vägg och misslyckas de så ramlar de i en vattenbassäng.

Liknande ”mänsklig tetris” är redan gammal skåpmat i Japan.

”Det är inte så ofta man kan vinna stora pengar. Snarare handlar det om att man råkar ut för en olycka om man förlorar”, säger skribenten och japanentusiasten Marita Lindqvist i en artikel från TT Spektra. Hon konstaterar också att japaner jobbar så mycket att de inte orkar kolla på nåt seriöst på tv när de kommer hem utan bara vill se nåt dumt.

Billig tv, tänker man.

Intresset världen över är tydligen jättestort.

Och det är klart. Behöver man bara stoppa in en plastlåda med vatten och såga ut lite konstiga former i en frigolitvägg och sen övertala lite folk att vara med så fattar man att tv-bolagen står i kö. Asenkelt sätt att göra tv. Och billigt som sagt.

Men hur roligt är det att kolla på?

På youtube kan man frossa i klipp från de japanska showerna. Jag skrattar inte en enda gång.

För att jag är en surmagad och mossig gammal nöjesredaktör? Ja, kanske.

Eller en mespropp? Ja, förmodligen.

Men allvarligt talat. Hur kul är det att se människor göra bort sig? Göra sig illa? Förnedras? Om det liksom bara är det?

Man brukar ju säga att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Men jag håller inte med. Alls.

Det är bara jobbigt och tråkigt och i vissa fall genant att se männskor slå sig eller bli lurade.

Ska nåt sånt bli kul så måste det finnas nånting mer i det. Som att det är den grisiga makthavaren som blir blåst. Eller att lurandet och intrigerandet är lite mer utvecklat än att nån låtsas vara en tokig servitör som gör nåt galet.

Som om man kollar på ”Idol”. Visst är juryns kommentarer elaka, som när de konstaterar att nån är helt tondöv eller att nån annan helt saknar självinsikt.

Men nu är det ju inte bara det. Utan där finns också de snälla kommentarerna och en jury med gåshud som vill ge ut skivor på direkten med vissa.

Där finns också en massa vackra drömmar och modiga människor som vågar ställa sig rakt upp och ner framför en ökänd jury och inför massa tv-tittare och sjunga hjärtat ur kroppen. Det kan låta för jävligt. Men det är alldeles beundransvärt ändå.

Trots det genomkommersiella konceptet.

Det blir ändå nåt annat. Än en japansk tjejgruppp (typ Spice girls) som stoppar in sina fläskkotlettsprydda huvuden i en bur med ödlor (ja det programmet finns också).

Fast nu när jag tänker lite på det så kan det finnas viss humor i att se bröderna Schulman, som ska vara med i svenska ”Hål i väggen”, iförda silveroverall försöka forma kroppen efter konstiga hål i en vägg och ramla i en vattenbassäng.

Men det är nog för att det också blir nåt större än bara en alldeles vanlig japan/svensk/whatever som gör det.

Mer läsning

Annons