Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skärpning

/

Häromdagen när jag skulle åka buss hem på eftermiddagen såg jag en gammal skör dam med rullator som förgäves försökte springa till bussen.

Annons

Jag sa att det är två minuter kvar tills den går så det är ingen fara, hon skulle hinna. Väl inne i bussen frågade jag om jag skulle stämpla hennes busskort framme hos chauffören eftersom att hon knappt kunde ta sig fram. Hon tackade vänligt och jag stämplade kortet.
När jag kom tillbaka och skulle räcka över kortet till henne såg jag att mittendelen av bussen (plats för bland annat barnvagnar och rullatorer) var upptagen. Två kvinnor hade fällt ut ena sätet och parkerat två små ihopfällbara vagnar.
Jag bad dem fälla ihop vagnarna, eftersom att ingen satt i dom, och lämna plats för den gamla damen och hennes rullator. Den ena kvinnan svarade att det är fullt och att hon gott kunde ställa rullatorn någon annanstans.
Var då? undrade jag.
Inte vet jag, sa hon, men inte här i alla fall, det är upptaget.
Jag bad dem ännu en gång (jag kanske inte var tydlig nog) att fälla upp sätet, fälla ihop vagnarna och ställa dem i till exempel gången?
Nej, sa hon då, det får man inte.
Jag påpekade att damen knappt kunde stå på benen och att hon inte kan förvara sin rullator någon annanstans.
Svaret jag fick blev ett spydigt: Hon får väl stå där hon står!

att den gamla damen skulle stå och blåhålla i sin rullator vid dörren i gången, utan någon som helst säkerhet. Hon kunde ju lika gärna flyga iväg när bussen rullade igång.
Jag orkade inte ta striden och den gamla damen var som en liten mus. Kvinnorna fick sitta där på sätena med vagnarna som fyllde upp hela platsen.
Jag fällde ihop damens rullator, hjälpte henne till en sittplats längre fram i bussen, och stod och och balanserade medan jag höll i rullatorn hela vägen tills hon skulle hoppa av.
När hon skulle av bar jag av rullatorn och fällde ut den åt henne. Man märkte att hon hade långt till orden och hon inte var den verbala typen. Hon la dock sin hand på min och log, sedan sa hon tack i en svag viskning.

gör mig ”pissed” över hela situationen är att folk är så motvilliga till att lägga sig i och hjälpa svagare människor med simpla saker.
Ingen annan på bussen reagerade och det verkade som om de tänkte låta den gamla damen bara stå där vid dörren utan något att stötta sig på.
Jag tycker att det är pinsamt. Ska det vara så jävla svårt liksom? Jag tycker att det är en självklarhet.

sa en kvinna att man inte ska resa sig på bussen för äldre människor, hjälpa dom över övergångsställena och så vidare, eftersom man absolut inte får understryka att dom är underlägsna en själv. För henne handlade det alltså om att resa sig på bussen för alla, eller ingen.
Men när en gammal dam kliver på bussen, och inte klarar sig utan hjälp, ja då är hon ju underlägsen men det är inget skamligt som får mig att låta bli att hjälpa henne.
Det är som att människor tycker att det är pinsamt och jobbigt att hjälpa någon när andra ser. Men det pinsamma är ju att inte göra det, anser jag.

med mödrar och deras barnvagnar. Det är klart att de ska få ha sina vagnar på platsen i bussen som är ämnad för det, om det är en stabil vagn med barn i. Men om det är två pyttevagnar utan barn som man fäller ihop genom att trycka på en spärr, ja då finns det väl ingen anledning till att inte göra det.


varit med om att mödrar med sina barnvagnar tror att de härskar över världsalltet. Jag menar, många kan bara försöka pressa sig fram igenom en folkmassa med sin feta vagn och tror att det är okej, bara för att de är ”ömma mödrar med sin lilla gulleplutt i vagnen”.
Många gnäller på gamlingar och anser att de gnäller själva (precis som jag gnäller nu, fast jag har tillstånd). Men man kan ju inte begränsa detta hej-jag-är-förmer-beteendet, egoismen och gnällandet till en viss ålder. Det finns ju överallt. Mödrar och gamlingar, whatever.

inte om att på något slags självbekräftande sätt bevisa att jag är någon sorts ängel, det är ju ingen.
Sorry om jag skriver som en uppnosig gnällkärring men för mig är detta ett problem.
Jag undrar bara: ska det vara så jävla svårt att hjälpa till lite då och då? Rannsaka dig själv.


Mer läsning

Annons