Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skattkammaren

Annons

I de bruna kuverten med en liten metallkrok på (en rest av den fullständigt obrandsäkrade upphängningen på en snurrställning) ligger bilder. Riktiga bilder. Svartvita kort kopierade på blankt fotopapper. I kuvertet S-275 är bokningsbolaget Lugers Ola Broquist med på nästan alla bilder. S-275 handlar om Backbeatbolaget, föreningen som försett Sandviken med livemusik i bra många år nu, och i slutet av 80-talet och början av 90 var Ola Broquist en av de drivande i föreningen. Korten visar Ola och resten av styrelsen på besök hos Mats Öström som då var kulturchef i Sandviken (nu är han det i Gävle) och de visar en smutsig handduk hängd på dörrhandtaget in till bion Grand i Folkets hus, dit föreningen hade hoppats på att få flytta innan det blev klart med de nya lokalerna i Kungen.

Det är en liten bit av Sandvikens historia som ligger i det där bruna kuvertet. En historia som inte har ett dugg att göra med regentlängder och årtal utan om människor och drivkrafter och om, naturligtvis, musik.

Jag är därinne i tidningens arkiv och rotar för att Björn (som tidigare jobbade åt På Gång) och Stefan ska skriva en bok om just Backbeatbolaget (vi återkommer såklart till det när det drar ihop sig). Vi åh:ar över de gamla bilderna och fnissar åt konstiga poser (med en jäkla kratta band annat, vad sjutton är det för nåt?) och vips är man ute och promenerar längs minnenas allé och upp dyker saker som legat bortglömda och skräpat i nån del av skallen.

Mina handlar inte så mycket om Sandviken, ärligt talat känns det som att jag knappt visste var Sandviken låg när jag var 16 (annat än att det låg åt fel håll, det fattade man om inte annat den gången när Martin hade somnat på nattbussen hem till Valbo och blev avsläppt i Forsbacka och började gå – och fick vända när han kom fram till en skylt som det stod Sandviken på).

Men det finns ju kopplingar märker jag när jag sitter där och glor på korten med Björn och Stefan; banden man sett på Musikfesten i Boulognern och spelningarna i Yang & Yings märkliga källarlokal på Södra Kansligatan och människorna, alla människorna som man hade sån koll på då, som gällde det livet.

Vi snöar in alldeles, Björn frågar om hur det var med punkarna från Hofors om de kom i busslaster in till stan och röjde men det minns jag inte, världen var som sagt inte så stor.

Det finns en skatt inne i ett rum på Arbetarbladet (numera brandsäkrat), alla dessa klipp och bilderna, man skulle kunna sitta där i åratal i den där doften av gammalt papper och fullständigt försjunka i, säg 1989 års Musikgävle. Eller för all del historien om Backbeatbolaget.

Så får jag en länk till en facebookgrupp och inser att det går att sitta på sin vanliga stol framför sin vanliga datorskäm och försjunka på samma vis eftersom folk har sparat gamla bilder och nu lägger ut dem på till exempel facebook och skriver sina minnen och droppar gamla smeknamn och man åh:ar och fnissar och blir nostalgisk.

Och Ola Broquist dyker upp i ett samtal i ett helt annat sammanhang (det är Tuckers Lilla Kapell som ju är Elvert Underground utan just Ola) och man inser att nu och då sitter ihop och allt är historia och människor och musik och det är vackert så.

Och ja, det är klart att jag gick med i gruppen ”Café Q/Lättings/Yang och Ying/ Gefle Musikforum/Luger. Lika klart som att man kommer hitta mig bland de där kuverten i Arbetarbladets arkiv både en och annan gång framöver.

Mer läsning

Annons