Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skogens drottning

Om du går ut i gästrikeskogen kan du tänka på Elisabet Salander Björklund.
Hon är vd för Bergvik Skog och har med stor sannolikhet det högsta ansvaret för träden som omger dig och marken du trampar fram på.
Nästan hälften av all skogsmark som brukas i Gästrikland ägs av bolaget.

Annons

Liksom Elisabet Salander Björklund växte jag upp i en liten by där de flesta hade sin försörjning i skogen. Våra pappor var skogsarbetare och själva satte vi plant som första sommarjobb.

Det föll mig aldrig in att jag skulle jobba med skog som vuxen; varken i en skogstraktor eller vid skrivbordet, planerande nästa års avverkning. Men det gjorde Elisabet.

– När jag gick i tvåan på gymnasiet tänkte jag: ”Om jag var kille skulle jag bli jägmästare”. Yrkesvägledaren avrådde mig; ”det var ju inget för tjejer, kanske kunde jag bli läkare i stället?”

– Min mamma körde timmer med häst när hon var ung. Och hon var väldigt tydlig: ”Se dig omkring, vad gör en jägmästare? Det är inget de gör som inte du kan göra”. Vi var två i klassen som valde den skogliga banan. Och vi var båda tjejer.

Blev utbildningen som du hoppats?

– Ja, den var fantastisk. Vi läste en tredjedel biologi, en tredjedel ekonomi och en tredjedel teknik. Vi lärde oss både 500 växter på latin, hur en hydraulmotor fungerar och att läsa resultaträkning. Och vi fick gå ut skogen och titta och mäta, sätta de teoretiska kunskaperna i sitt sammanhang.

Är det något särskilt jobb du drömt om att ha?

– När jag var ung ville jag faktiskt sitta på ett stort skogsbolag och sköta den långsiktiga avverkningsplaneringen... Jag var bra på matte i skolan och det svåraste som fanns var att räkna på träd. Men jag har aldrig jobbat med det i verkligheten. Och nu finns ”Heureka”, en datormodell som simulerar verkligheten och kan tala om vad som händer med skogen på 100 års sikt.

Hur mår den svenska skogen?

– Den mår bra. Den har blivit bättre och bättre och växer mer än förut. För 100 år sedan hade vi ganska ”trasiga” skogar som var för hårt brukade. I början av 1900-talet kom Skogsvårdslagstiftningen och sedan dess är skogen skött.

– Det finns ingen bransch med så lång framförhållning, det går i cykler på 100 år. Det är ett kapital som ska förräntas och skötseln innebär ett starkt hållbarhetstänkande.

Naturskyddsföreningen tycker att det finns för lite ”gammelskog”.

– Olika grupper tycker olika om vad man ska ha skogen till. Som när jag går i stan, vissa hus och kvarter tycker jag är fula och andra vackra. Urbana människors vanligaste perspektiv är att skogen är till för rekreation. Men det är fantastiskt att den samtidigt är en råvaruresurs. Den har spelat och spelar en stor roll för vårt välstånd.

Vad tänker du när du hör uttrycket ”skövla skog”?

– Jag tänker på någon som avverkar skog och inte föryngrar. Som roffar åt sig. Men jag är medveten om att det ibland används när man menar avverkning, även om det sker en föryngring efteråt.

Hur kommer de stora skogsplantagerna med snabbväxande träd i andra länder att påverka svensk export?

– De är både en nödvändighet och en möjlighet, och inget hot mot oss. Om vi blir nio miljarder människor framåt 2050 så måste vi ha mer resurser. Skogen är en förnyelsebar resurs och vi har gått varvet runt med oljan. Trä består kemiskt av kolkedjor och av sådana kan man göra väldigt mycket av det vi hittills gjort av olja; mjuka material, starka material, kemikalier. Bilkarosser kanske? Det forskas det på.

– Jag hittade en gammal bok efter en släkting, där Stora Kopparbergs Bergslags AB hade listat vilka produkter man gjorde av trä på 1920-talet. Det var oerhört fascinerande att se att många av dem är snarlika det man forskar på i dag.

– Till exempel diskuteras en fossilfri fordonsflotta. Bilarna kanske inte ska gå på ved, men något annat bränsle baserat på trä. Vi kan gå tillbaka till cellulosa som isolering, fast i en annan form än sågspån som man tidigare hade.

Vad ägnar du jobbtankarna mest åt just nu?

– Vi är på gång med ett stort markbyte med staten, kanske en av de största fastighetsaffärerna i Sverige. Det handlar om 35 000 hektar till ett värde av 1,5 miljarder som staten vill göra reservat av.

– När staten vill lösa in mark har man normalt rätt till marknadsvärdet plus 25 procent. Men vi avstår från de 25 procenten om vi byter mark i stället. De får den mark de vill ha och vi får brukbar mark, en ren vinna-vinna-situation.

Den vitryggiga hackspetten har fått 10 000 hektar, sandödlan 150 hektar och raggbocken 20 hektar av er skog. Hur bestämmer ni vilka hotade arter det ska avsättas mark för?

– Bergvik skog bildades 2004, och då tog vi över mark som Stora Enso och Korsnäs ägt tidigare. Vi ser successivt över de frivilliga avsättningar vi tog över i en dialog med forskare. De skogstyper man avsatte på 90-talet är med ny kunskap inte alltid de viktigaste att bevara i dag. Och särskilda nyckelbiotoper sparar vi alltid.

Du ligger alltid högt på Veckans Affärers lista över Sveriges mäktigaste företagskvinnor. Vad betyder det för dig?

– Listan är deras val till att börja med, det finns ju massor av sätt att göra listor. För min personliga del är det inte så intressant. Men företeelsen i sig är viktig för att få en förändring som leder till fler kvinnor i ledande befattningar.

Ni har egen skog i familjen också, vem sköter den?

– Mest min man faktiskt. Det var inte så länge sen vi köpte skogen, vi hade inte någon skog att ärva eller så. Det tar lång tid att lära känna en skog. Jag har stor respekt för dem som ägt en skog i många generationer.

Har du gått vilse i skogen någon gång?

– Oh ja, visst har det hänt att jag inte vet riktigt var jag är i skogen, men jag vet ju att efter en stund så hittar jag rätt igen… Jag tycker nog att jag har ganska bra lokalsinne.