Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skogsbruket är inte långsiktigt hållbart

Annons

Skogen är en naturresurs. Ingen annan näringsgren har utnyttjat sin resurs så fullständigt som skogsnäringen. I Gävleborgs län är 99,995 % av skogen genomhuggen i tidigare eller senare skede, på jakt efter sågbart timmer eller annat virke.
Före kalhyggenas tid såg en genomhuggen skog nästan ut som en skog, eftersom många klena stammar och en del missväxta grövre stammar lämnades, jämte en hygglig mängd död ved. I dessa restskogar kvarlevde en hel del av urskogens växter, svampar och djur, och de lämnade träden växte till sig. Sedan kom kalhyggesbruket. Då utraderades de sista tillflyktsorterna för kräsna skogsorganismer.
På ca 4 % av skogsarealen har kalhyggesbruket ännu inte tillämpats. Där finns dessa restskogar kvar. De har aldrig varit trädfria. De bevarar trädkontinuitet. De kallas kontinuitetsskogar. De har höga naturvärden. Alla sådana behöver tas undan från avverkning, eftersom det vetenskapligt beräknade behovet är att 20 % av skogen måste undantas för ett lyckosamt bevarande av skogsnaturen, av alla dess arter.
Trots det uppenbart kritiska läget (20 % behövs – knappt hälften finns till hands) fortsätter skogsnäringen att hugga dessa kontinuitetsskogar, där naturvärdena finns.
Skogsnäringen efterlämnar plantager. Träden växer fort. Virkesvolymen ökar. Plantagerna är dock inga biologiska skogar. Där kommer aldrig att finnas 760-åriga tallar, 590-åriga granar, 290-åriga björkar eller 260-åriga aspar. Där kommer aldrig att finnas mängder av grov död ved. Där kommer ganska få av skogens arter att trivas. Plantagerna är bra för plånboken men inte för den biologiska mångfalden.
Skogen var en naturresurs, långt äldre än skogsindustrin. Den är nästan helt borta och kommer aldrig att kunna komma tillbaka på de ytor där den kalavverkades. De få procent av arealen dit kalhyggena i dag inte har nått riskerar att vara avverkade om några år. Om näringen respekterar reservaten kommer de att vara kvar, i Gävleborgs län en procent av skogsarealen, men det är ingenting i jämförelse med behovet – 20 %.
Skogsbruket grundades på en naturresurs. Den är nästan helt slut. Det har aldrig funnits en hushållningsplan för skogsnaturen. Plantagerna är ett annat ekosystem, olikt skogsnatur. Virkeskonsumtionen har fått sitt – skogen har blivit utan.
Anders Delin, Järbo
Monica Svensson, Bollnäs
Thomas Tidholm, Arbrå
Alf Pallin, Söderhamn
Jörgen Sjöström, Uppsala
Ove Lennström, Gävle
Bosse Norell, Gävle
Thorleif Joelson, Uppsala
Lillebror och Ingrid Hedblom, Arbrå
Anders Ekholm, Årsunda

Mer läsning

Annons